En undersökning av:
Anders Lindberg 2006-2007
Innehåll:
Inledning..............................................................................................................................3
Verksamhetsmålen.............................................................................................................4
Slutsatser............................................................................................................................5
Förslag:...............................................................................................................................5
Tidigare näringsundersökningar.........................................................................................6
Pågående & aktuella näringsprojekt...................................................................................8
Förslag................................................................................................................................8
Politisk påverkan.................................................................................................................9
Förslag..............................................................................................................................10
Hur jobbar liknande utländska organisationer?.................................................................11
Förslag..............................................................................................................................12
Synpunkter från slöjdare och konsthantverkare...............................................................13
Fråga 1: Vilket material arbetar du i?................................................................................13
Fråga 2: Leva av slöjd.......................................................................................................13
Fråga 3: Hemslöjdskonsulenters stöd..............................................................................14
Fråga 4: Försäljningskanaler............................................................................................15
Fråga 5: Marknadsföring...................................................................................................16
Fråga 6: Design & produktutveckling................................................................................18
Fråga7: Samarbete med återförsäljare & grossister.......................................................18
Fråga 8: Råvaruanskaffning..............................................................................................19
Fråga 9: Slöjdlokaler..........................................................................................................20
Fråga 10: Sprida slöjd med kurser.....................................................................................21
Fråga 11: Kursanordnare...................................................................................................22
Fråga 12: Kvalitétsupplysning?..........................................................................................23
Fråga 13: Att lära av misstag.............................................................................................24
Fråga 14: Hemslöjdsutställningar......................................................................................25
Fråga 15: Konkurrenter?....................................................................................................26
Fråga 16: Nätverk & kooperativa butiker............................................................................27
Fråga 17: Politisk påverkan................................................................................................28
Fråga 18: Samhällsstöd.....................................................................................................29
Fråga 19: Kommunal service.............................................................................................30
Fråga 20: Effekter av näringsresurser................................................................................31
SAMMANFATTANDE SLUTSATSER.................................................................................32
BILAGA................................................................................................................................35
Utdrag ur olika näringsundersökningar:..............................................................................35
Bakgrund
Inledning
Under mitt vikariat som Hemslöjdskonsulent i Västra Götaland (50 % aug-06 - jan -07) har jag fått i uppdrag att titta på vad som kan göras inom konsulentverksamheten för att bistå slöjdare som har eller vill ha slöjd som näring.
I uppdraget ingår bland annat att intervjua/fråga slöjdare om deras synpunkter, idéer och åsikter. Här har jag även vänt mig till slöjdare utanför länet. Konsthantverkare har också deltagit.
Eftersom området är nästan obegränsat och jag även haft en hel del andra uppgifter har tiden varit för knapp för att gräva till botten i de olika områdena som berörs.
Målet är att:
• Undersökningen ska kunna användas som diskussionsunderlag om vad som kan göras för att bistå näringsslöjdare, och hur de ska bli fler.
• Samla några näringsslöjdares eller konsthantverkares erfarenheter och idéer.
• Se lite på vad som görs i andra hantverksorganisationer inom EU.
• Se på konsekvenser av skatte- och politisk påverkan, t ex i jämförelse med andra EU-länder.
• Titta på vad tidigare näringsundersökningar har kommit fram till.
De flesta som arbetar med slöjd eller konsthantverk ser säkert mycket i det som positivt, känner en tillfredställelse med att få skapa med sina händer, att arbeta med naturmaterial eller att sprida en kulturform vidare.
Men den som vill försörja sig på slöjd eller konsthantverk har det ofta svårare än de flesta egenföretagare. Medan en anställd ofta har begränsade arbetsuppgifter måste den egna företagaren ofta vara något av en tusenkonstnär.
Det handlar inte bara om att vara en skicklig tillverkare. Det är mycket annat som ska göras, som att skaffa råvara, sköta om maskiner, lokaler och redskap. Marknadsföring och försäljning kräver också sitt. Som att uppdatera en hemsida, fotografera det tillverkade, göra etiketter eller broschyrer, emballera, ringa, ta emot eller besöka eventuella kunder, åka på och förbereda sig inför marknader eller utställningar. Det gäller också att ta rätt betalt för sina produkter.
Det är många länkar som ska fungera och hålla ihop, och lätt att misslyckas med någon, särskilt i början.
Ett av målen som Hemslöjdskonsulenterna har är att bistå slöjdare i frågor som rör tillverkning, produktutveckling, utbildning och försäljning!
Frågan är hur det görs eller kan göras.
Verksamhetsmålen
Ett av hemslöjdskonsulenternas uppgift är att bistå slöjdare i frågor som rör tillverkning, produktutveckling, utbildning och försäljning!
Hur vet allmänheten eller slöjdaren det?
Var hittar den som inte är insatt i hemslöjdskonsulenternas verksamhetsmål?
Jag ”googlar” på ”hemslöjd” och kommer till www.svenskhemslojd.com - butiken på Sveavägen i Stockholm. Klickar istället på www.hemslojd.se - Hemslöjd Västra Götaland. Där hittar jag inga verksamhetsmål. Men det finns länkar till bland annat NFH och SHR.
På NFH http://nfh.nutek.se/ hittar jag verksamhetsmål. De är inte så tydliga när det gäller näringen. Det enda som konkret talar om det är:
”Målet är att lyfta fram hemslöjdens betydelse för hållbar utveckling och sysselsättning.”
Under länken ”vad gör hemslöjdskonsulenterna” läser jag:
”Hemslöjdskonsulenternas uppgift är att väcka intresse för, främja och förmedla kunskap om hemslöjd. Detta görs utifrån ett näringsinriktat, kulturarvsinriktat och kunskapsförmedlande perspektiv. Med det egna länets traditioner och behov som grund arbetar konsulenterna för att hemslöjden skall leva vidare både som kulturyttring och som näringsgren……”
En hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. (Definition av FN:s Brundtlandkommission 1987) Hållbar utveckling består av tre ömsesidigt beroende delar: 1. ekologisk hållbarhet 2. social hållbarhet 3. ekonomisk hållbarhet Ibland läggs även en fjärde dimension till - kulturell hållbarhet. Alternativt ses kulturen som en del av den sociala dimensionen. Definitionen av hållbar utveckling är omdiskuterad och begreppet tolkas olika. För NFH bör det vara lättmotiverat att lyfta fram hemslöjdens betydelse för hållbar utveckling när det gäller de ekologiska, kulturella eller sociala aspekterna. Värre måste det vare med det ekonomiska, och att lyfta fram hemslöjdens betydelse för sysselsättningen. Vilket slöjden knappast har idag. Jag hoppas att uppdraget även omfattar att arbeta på att slöjden får någon betydelse för sysselsättningen, och kommer fram till varför slöjden idag inte har mer än mycket marginell betydelse för sysselsättningen.
Målen är inte överdrivet tydliga. Och framförallt, inte heller hur man planerar att nå dem.
Bara för att prova hur någon annan organisation visar och beskriver sina verksamhetsmål besöker jag British Craft Councils hemsida. Där är målen lätta att hitta, och även hur man tänkt sig nå dem.
(Det bör kanske nämnas att Hemslöjdskonsulenterna har många uppgifter, till skillnad från till exempel British Craft Council som har näringen som sin huvudsakliga uppgift.)
Slutsatser
Jag tror det är viktigt att näringsslöjdarna lätt kan få reda på vad de kan förvänta sig av en konsulent eller hemslöjdsrörelsen i övrigt och vilket stöd de kan erbjudas. Det är otydligt idag.
Förslag:
• Ett sätt att föra ut verksamhetsmålen är att göra dem lättillgängliga på en hemsida. Där bör också framgå hur man tänkt sig nå dem och vad för stöd eller tjänster som slöjdarna erbjuds. Detta kan givetvis även föreningsblad och andra hemslöjdsrelaterade trycksaker hjälpa till med.
• För övrigt tycker jag att det är lite rörigt när man på nätet är inne på ”hemslöjdssidorna”. Det är lätt att hamna vilse och inte riktigt veta var man är. Önskvärt vore en tydlig huvudsida istället för som nu olika webbadresser; (, , , www.hemslojd.org www.hemslojden.org www.hemslojden.se www.hemslöjdportalen.se , nfh.nutek.se)
Tidigare näringsundersökningar
En hel del näringsundersökningar har gjorts under åren. Jag har tittat på några. Olika undersökningar kommer i flera frågor fram till samma slutsatser. Jag märkte ganska snart att även de svar jag fick ofta överensstämde med svar från tidigare undersökningar.
Tidigare utredningar har en bred spännvidd över det som har med slöjd och näring att göra. De diskuterar skattesystemets påverkan, råvaruanskaffning, utbildningsbehov, problem med konsulenternas många uppgifter vilket ofta gör att det fokuseras mer på kortsiktiga projekt än långsiktig verksamhet, och mycket mer.
Det finns alltså gott om förslag på hur man kan förbättra slöjdnäringen. Frågan är hur man har följt upp uppslagen. Det är något som jag inte gått in på. Helt klart är i alla fall att det finns mycket mer att göra och kanske omvärdera om man ska få slöjdnäringen att växa.
Utredningar jag har läst i samband med undersökningen:
• ”En utredning om …svenska slöjdares situation på arbetsmarknaden” 1981-82
• ”Rapport Projekt hemslöjd - sysselsättning” 1986
• ”Hemslöjd och Konsthantverk i Värmland” 1981-84
• ”Slöjdnäringen i Norrbottens län” 1976
• ”Hemslöjd - kulturarbete, produktion, sysselsättning (sammanfattning) 1977
• ”Projekt Hantverk (en undersökning av slöjdares situation och vad som kan göras för att utveckla hemslöjd som näring)” 1984
• ”Hemslöjdens ställning och möjligheter i ett regionalt utvecklings- och näringsperspektiv.” 1998
Tidigare näringsundersökningar har bland annat kommit fram till:
Att man bör satsa långsiktigt. Att konsulenten slits mellan ett stort antal skiftande uppgifter och inte hinner fördjupa sig i - den konsulterande huvuduppgiften. Istället får tillfälliga eller kortsiktiga inhopp förtur på bekostnad av långsiktighet. Vid en förfrågan till konsulenterna visade sig samtliga svara ”ja” på frågan om man ansåg sig behöva högre kompetens i företagarfrågor.
”För att slöjdverksamheten i länet skall kunna leva vidare måste anpassade utbildningsmöjligheter och stödåtgärder ges”
Man hittar förslag om att undersöka lärlingsverksamhet för att ge meningsfulla sysselsättningsmöjligheter och för att bevara kunskap och kulturarv.
Det sägs att det är slöjdarna som är upphovet till hemslöjdsrörelsen och som genom sina produkter svarar för hemslöjdens fortlevnad. Men att det krävs särskilda insatser från myndigheterna för att främja deras verksamhet. Att det är angeläget att kommunerna medverkar till att slöjdarna får lämpliga lokaler för sin slöjdverksamhet.
En utveckling av slöjdnäringen bör ingå som ett naturligt led i kommunernas näringslivsarbete och ha stor betydelse för sysselsättningen i glesbygd och är en viktig tillgång när det gäller att utveckla turismen. Enskilda hantverkare, föreningar och grupper behöver stöd i sin fortsatta verksamhet när det gäller anskaffning av lokaler, lokal marknadsföring och försäljning av produkter.
En idé är kommunala slöjdhotell med tillgång till maskiner och redskap, där framför allt nyetablerade slöjdare kunde hyra in sig.
Andra kommunala insatser sägs kunna vara samordning av råvaruförsörjning, emballage, transporter, bokföring, och marknadsföring. Ett serviceorgan som avlastar slöjdaren från mångsyssleri och därmed ger slöjdaren mer tid för det som han/hon är bäst på.
Det framhålls också att det är viktigt att grossisters och detaljisters erfarenhet och kunskap om efterfrågan på olika produkter, kommer slöjdaren till del.
Om försäljning uttrycks mycket. Bland annat att det behövs effektivare kanaler. Att försäljningen ofta görs lite amatörmässig utan att dra nytta av professionella kunskaper och analyser på området.
Att det finns ett stort intresse för våra hemslöjdsvaror i andra länder men att det krävs samordning. Slöjdarna är många men små enheter.
Ett annat försäljningsförslag är att i de större städerna anordna permanenta utställningslokaler för rullande slöjdutställningar.
Det fodras resurser till trycksaksproduktion och samordnat mässdeltagande och en regional, etablerad marknadsbearbetning för att finna långsiktig avsättning
Det krävs ett offensivt marknadsföringsprogram för hemslöjdsföreningarna och en skrift om fördelar och nackdelar med att ha slöjdandet som egen rörelse.
Behovet av samordning kommer fram relativt ofta. Det nämns att slöjdarna är en betydande yrkesgrupp för vilka utövandet har en såväl ekonomisk som social betydelse. Men att var och en inte har möjlighet att göra något som åstadkommer verkningsfulla insatser. En koordination på länsplanet och riksplanet behövs.
Det finns också förslag att inom länet bilda en sammanhållande grupp för hemslöjdare/konsthantverkare som stöd för fortsatt utveckling.
Det behövs anpassad ekonomiutbildning av slöjdare. Ett förslag är att nämnden för hemslöjdsfrågor medverkar till att ta fram en informationsbroschyr som på ett enkelt sätt förklarar principerna för de olika skatter som gäller.
Skatter och höga kostnader tas också upp; Att det är tiden som kostar. Att arbetstiden beskattas hårt. Att konkurrensen lätt blir övermäktig från produkter som är producerade på ett effektivare sätt. Det påtalas att frågan om beskattning av arbete är alltför omfattande för att behandlas i den aktuella rapporten men att det ovan förda resonemanget ger en indikation på var ett av de grundläggande problemen ligger.
Se mer i bilaga: ”Utdrag ur olika näringsundersökningar”!
Pågående & aktuella näringsprojekt.
Mycket som görs inom hemslöjdsrörelsen och av konsulenter har indirekt med näringen att göra. Som exempel ordnas utställningar löpande. (Även om det nog inte är alltid som det huvudsakliga syftet med dem är att slöjdaren ska sälja bra.)
Stora och små, lokala, regionala och nationella projekt startas och pågår. Jag har inte undersökt pågående eller aktuella näringsprojekt men något kan ändå nämnas.
För att ge några exempel på näringsprojekt (förutom utställningar) kan nämnas: ”Craft Gotland”, ”Sjuhäradsform”, ”Gränshantverk näring i utveckling” och ”Redig Skånsk Slöjd”. Det förekommer även regionala utbyten med andra länder eller t ex slöjdförsäljning till företag.
Stora medel har de senaste åren gått till butiken och grossistverksamheten Svensk Slöjd AB på Östermalm i Stockholm. Ett delprojekt till butiken var ”Slöjden som tillväxtfaktor”. 2004 erhöll projektet 900 000 kr för att bland annat öka affärskunnandet inom slöjdnäringen.
Under 2006 pågår ”Projekt Rikskonsulent Näring”, där en konsulent arbetar halvtid med att verka som ”samordnare inom områdena produktutveckling, försäljning, distribution, marknadsföring inom hemslöjdens butiksled och gentemot hemslöjdskonsulenterna. Projektet ska genomföras under 2006. Då projektet är starkt tidsbegränsat ska inriktningen vara på redan befintliga eller planerad verksamhet.”
Förslag
I en av slutsatserna i en tidigare utredning undrar man i vilken mån de resurser som i dag ställs till näringens förfogande av samhället kommer slöjdarna till del. Jag tror att det skulle kunna förbättras:
• Låt en grupp näringsintresserade och insatta (kanske även bestående av slöjdare) utvärdera näringsprojekt så att man kan gå vidare från dem istället för att börja om på nya projekt. Här bör man även titta på vad näringsundersökningar kommit fram till.
• Näring är ett stort område. Det krävs stora kunskaper för att kunna stödja slöjdare. Annars är det risk att man stjälper istället för hjälper. Satsa på en mer varaktig näringsverksamhet med en långsiktig strategi.
• En näringskonsulent på riksnivå kan verka som samordnare och se till att det satsas långsiktigt över hela landet.
• Delegera näringsfrågor till konsulenter som är särskilt intresserade i frågorna och som kan uppdateras och vidareutbildas och ingå i ett nätverk med andra ”näringskonsulenter”.
• Näringskonsulenter bör också ha ett brett nätverk med andra delar av samhället som är mer insatt i vissa näringsfrågor.
Politisk påverkan
Som tidigare undersökningar kommit fram till tror även jag att skattesystemets utformning, där arbetstiden beskattas hårt, är starkt bidragande till många slöjdares svårigheter att leva på sin slöjd. Något de har gemensamt med många andra egenföretagare.
Det kan därför vara intressant att jämföra den svenske mindre egenföretagaren med sina EU-grannar.
Jag har lagt ner en hel tid på att få uppgifter hur skattesystemen är utformade i övriga EU-länder. Vilket inte varit lätt. Ingen på svenska Skatteverket kan ge något besked. Inte heller EU-organisationer som t ex EU-direkt. De hänvisar alla till de olika ländernas hemsidor. Som förutom att ofta vara på deras hemspråk dessutom är mycket oöverskådliga och obegripliga. Jag har därför kontaktat många svenska Ambassader i utlandet och utländska ambassader i Sverige. Plus några andra institutioner som t ex utländska handelskammare.
Tyvärr har inte heller det gett mig särskilt många konkreta svar. Men en del säkra uppgifter har jag fått.
Många slöjdare eller konsthantverkare som inte klarar sig i Sverige skulle göra det i ett annat EU-land med annat skattesystem vilka gynnar små egenföretagare på ett radikalt gynnsammare sätt än det svenska.
I flera EU-länder börjar man betala sin skatt först när man uppnått ett existensminimum. Som exempel har egenföretagare i Storbritannien ett ”existensminimum” på ca 70 000 kr. medan det i Österrike är 10 000 Euro (ca 90 000 kr). Det är alltså summan däröver som beskattas.
Dessutom kan småföretagare vara momsbefriade. I Storbritannien får företagare med en årsomsättning under 61 000 GBP (ca 800 000 kr) välja om de ska redovisa moms eller inte. På Irland är motsvarande summa 55 000 Euro (ca 500 000 kr). I Österrike är de med en omsättning under 22 000 Euro (ca 198 000 kr) undantagna från moms.
I Sverige betalar företagaren ca 50 % i skatt och sociala avgifter från den första intjänade kronan. Alltså innan man har uppnått ens en låg inkomst att leva av. Dessutom går först 25 % till moms.
Lite förenklat kan man säga att när jag säljer en vara eller tjänst för 250 kr får jag 100 kr kvar i plånboken medan en Engelsk kollega kan få mer än dubbelt så mycket kvar än mig, eftersom han eller hon är helt befriad från skatt och moms upp till en viss summa. Han eller hon kan förstås också hålla ett lägre pris och få en mer lättsåld vara än mig.
Om jag inte säljer svart förstås. Vilket vi kanske måste se genom fingrarna med om vi ska ha levande kulturyttringar kvar, men vilket förstås inte håller i längden. För den som vill vara professionell blir det ytterligare en tuff konkurrens.
Andra EU- länder har valt en annan väg än Sverige. Varför?
• Många som idag är beroende av a-kassa, omskolningar, starta eget bidrag eller andra skattefinansierade bidrag skulle kunna klara sig utan dem.
• Det blir lättare för småföretagaren att klara den första och svåraste tiden för att sen ha möjlighet att växa och kanske anställa.
• Många verksamheter som idag är olönsamma skulle bli lönsamma och göra glesbygd och stad mer levande.
• Genom att klara försörjningen själv ökar självkänslan och välbefinnandet hos många.
• Det skulle bli mer kultur, mer hantverk, större valfrihet, mer miljövänliga och ekologiska initiativ.
• Hantverk, kultur och småföretagande gynnas på ett påtagligt vis.
• ”Hantverk”, dvs. allt arbete, företagande, där mycket manuell skapandekraft är en förutsättning (där skillnaden mellan utgående- och ingående moms är som störst), får en välbehövlig uppmuntran.
• Den ”svarta sektorn” minskar – de flesta människor vill leva laglydigt!
• Troligen skulle även ohälsotalet minska och på så sätt bidra med finansiering till reformen. Många skulle kunna använda sina händer och sin skapandekraft till sin egen försörjning.
Förslag
• Skattesystemet påverkar starkt slöjdares och konsthantverkares ekonomiska villkor och möjligheter. Det är något som de aktiva inom hemslöjden bör vara medvetna om. För att kunna ”lyfta fram hemslöjdens betydelse för hållbar utveckling och sysselsättning” bör man arbeta för en förändring.
• Tydliggör slöjdares och konsthantverkares ekonomiska svårigheter. Påvisa skillnader mellan Sverige och andra EU-länder för politiker och andra myndigheter. Men även för slöjdare och hantverkare.
• Undersök vidare hur det fungerar i andra länder. T ex ta kontakt med en handelshögskola och hör om de är intresserade av att ta sig an uppgiften.
• Ta kontakt med andra organisationer vars medlemmar har en liknande ekonomisk situation. T ex småbrukare, egenföretagare i tjänstesektorn, kulturarbetare av alla de slag för att se om det finns gemensamma intressen, tidigare undersökningar eller en samordning av vidare undersökning.
• Se vidare vid ”frågesvaren”, fråga 17
Hur jobbar liknande utländska organisationer?
Tanken har varit att det kan vara intressant att titta lite på hur utländska organisationer som arbetar för slöjdares eller konsthantverkares intressen arbetar och syns. Om det finns något att lära.
Även detta har p g a undersökningens tidsbegränsning bara kunnat göras ytligt.
När man söker internationella slöjdkontakter saknar man en samordning inom hemslöjdsorganisationerna på det internationella området. På hemsidorna hittar jag i alla fall inte någon internationellt ansvarig, information eller länkar.
Vår hemslöjdkonsulentverksamhet eller rörelsen i stort är troligen ganska unik. Även om den i viss mån har sin motsvarighet i Danmark och Norge.
Förutom de nordiska hemslöjdsorganisationerna är slöjd ett unikt begrepp. Det engelska ”Craft” innefattar både slöjd och konsthantverk. Ibland som ”contemporary craft” med vilket menas konsthantverk och egendesignat eller ”traditional craft”. Mycket av dagens slöjd blickar både framåt och bakåt, den är ofta nyskapande och skulle kunna gå både under benämningen slöjd eller konsthantverk.
Organisationer i andra länder blandar ofta medlemmar som både skulle kunna kallas slöjdare eller konsthantverkare. Andra arbetar bara för ”contemporary craft”
Jag börjar med att ta en titt på ”World Crafts Council International” och ”World Craft Council Europe” hemsidor. Där hittar jag länkar till deras medlemsorganisationer i olika länder. Den svenska slöjden finns inte med. Sverige representeras däremot av ”Konsthantverkscentrum”. Norge av Norska Husfliden, Finland bl a med ”Taitoverrko” eller ”Hantverksnätet”
Jag har även tittat och varit i kontakt med bl a ”British Craft Council” och ”Craft Council of Ireland”.
Gemensamt för dem alla är att de har länkar till hantverkare eller slöjdare. Kunder kan lätt hitta den produkt eller hantverkare de söker. Det är säkert en stor hjälp för hantverkarnas marknadsföring.
Något som alltså erbjuds svenska konsthantverkare genom ”Konsthantverkcentrum” men inte slöjdare.
Finska ”Taitogroup”– har utbildade företagsrådgivare. Hantverkaren eller slöjdaren kan få hjälp med att få sina alster fotograferade, finansiell hjälp att besöka t ex utställningar eller möjlighet att arbeta med designer. De kan ta del av, seminarieprogram, konsumentundersökningar, nätverk och söka bidrag till produktutveckling.
Organisationer som ”British Craft Council” och ”Craft Council of Ireland” arbetar i stort sett uteslutande med näringsfrågor.
.
”British Craft Councils” mål är (fritt översatt) att: stödja samtida hantverk i UK. Det är en oberoende organisation stödd av Arts Council England som tillhandahåller service till konsthantverkare (contemporary craft) och allmänhet. De vill inspirera människor att utöva konsthantverk som ett yrke, att köpa konsthantverk för nöje eller investering, att ställa ut eller sälja hantverk, att lära ut mer om konsthantverk.
För att uppnå detta arbetar de i samarbete med andra nationella eller regionala organisationer (t ex , konsthallar, museum, återförsäljare) så att skicklighet, kunskap, inflytande och ekonomi kan delas.
”Craft Council of Ireland” har ca 1200 medlemmar, ca 60 medlemsorganisationer, 13 hel eller deltidsanställda på tillfälliga kontrakt eller projektledare. Budgeten för 2004 var ca 3 miljoner Euro (ca 27 miljoner kr).
De erbjuder sina hantverksmedlemmar en mängd tjänster för att öka deras affärsmöjligheter, till exempel personliga sidor på deras hemsida, försäkringar, kurser och seminarier. Det kan t ex vara om hur man marknadsför sig i USA. Stipendier eller bidrag ges också till att ta fram nya produkter för t ex en marknad eller utställning eller för att göra research på någon mässa. Man får också hjälp med att skapa nätverk.
Förslag
• Det är tydligt att det finns en hel del att lära av hur utländska organisationer arbetar. Att kunder via hemsidor lätt kan hitta en viss produkt eller hantverkare. Hur man t ex på ett lättåskådligt sätt kan nå ut med verksamhetsmål och plan. Att man kan erbjuda många tjänster.
• Ska ”hemslöjdsrörelsen” på allvar satsa på näringsfrågor behövs en omprioritering från mycket annat. En samordning är också betydelsefull.
• Kanske skulle det fungera bättre om man ställde näringsresurserna i en egen ”underorganisation” där det enbart arbetas med näringsfrågor.
• Kanske vore det effektivt med en organisation som samlar både slöjdare och konsthantverkare med näringsinriktning. De har samma behov, ställs inför liknande problem och samverkar i nätverk eller kooperativa butiker. Resurser kunde samordnas bättre om de långsiktigt arbetade fram en näringsstrategi tillsammans. Flera utländska organisationer hyser både konsthantverkare och mer traditionell slöjd.
• Fråga sig om vi inte ska vara med och synas i ”WCC”. Därigenom skulle man bl a kunna ta del av internationella kontakter och kurser.
• Låta en grupp näringsintresserade titta på hur man organisatoriskt och resursmässigt bäst organiserar näringsfrågorna.
• Att titta lite mer på hur utländska organisationer med liknande mål arbetar.
Synpunkter från slöjdare och konsthantverkare
Inledning
Jag har skickat 20 frågor till slöjdare eller konsthantverkare som jag trott haft viktiga erfarenheter att dela med sig av. Har påpekat att det är frivilligt att svara och inte försökt ”tvinga” någon. Jag skickade frågorna till femton personer och fick svar av åtta. Flera gav mycket engagerade svar.
Under ”min kommentar” försöker jag ge mina reflektioner över frågan. I ”förslag” ger jag förslag på vad man kan förbättra eller arbeta på. Det kan vara förslag från mig eller slöjdarna eller konsthantverkarna.
Fråga 1: Vilket material arbetar du i?
Min kommentar:
Av dem som svarade jobbade fem i trä, en var smed, en keramiker och en arbetade i textil.
Fråga 2: Leva av slöjd
Önskar du helt eller delvis kunna leva på din slöjd eller konsthantverk? Eller gör du det redan? Vilken är i så fall den främsta inkomstkällan; tillverkning och försäljning eller som kursledare?
Sammanfattning av svaren:
Några får i nuläget bara in en del av inkomsten av slöjden eller konsthantverket men alla verkar önska öka inkomsterna. Nästan alla har förutom tillverkning, även kurser. I en del fall kommer hälften av inkomsten från kurser. Några drar som sagt även in pengar från annat än slöjd. Någon vill ha mer kurser, någon önskar istället öka tillverkningen på bekostnad av kursverksamhet. Men ser kurserna som en viktig ekonomisk bit.
Min kommentar:
Det är svårt att få hela sin inkomst från tillverkning. Vad som krävs för att det ska bli enklare är en stor fråga, för stor att behandla i denna kommentar. Se vidare under andra frågor.
Tydligt är att kursverksamhet är en viktig inkomstkälla. Det kan även vara ett bra komplement till det ensamma arbetet med tillverkning. Jag tror att en hel del slöjdare också ser sig som spridare av slöjden.
För ansvariga i näringsfrågor finns en hel del att göra föra att öka möjligheterna för kurser. Se vidare under fråga 10.
Förslag:
• Att samla goda exempel från slöjdaktiviteter och kurser i en kunskapsbank t ex goda resultat från rehabilitering eller annat. Detta skulle göra det lättare för slöjdare och/eller konsthantverkare att marknadsföra sina kurser.
• Att hjälpa till att marknadsföra kurser för andra samhällssektorer eller nya grupper utanför de traditionella, där slöjden inte är så känd.
• Se även vidare under andra frågor.
Fråga 3: Hemslöjdskonsulenters stöd
Visste du att en arbetsuppgift för Hemslöjdskonsulenterna är att ge råd och stöd till slöjdare i frågor som rör tillverkning, produktutveckling, utbildning och försäljning? Har du fått eller bett om hjälp? Är du i så fall nöjd?
Sammanfattning av svaren:
Svaren är skiftande. De flesta känner till hemslöjdskonsulenternas näringsuppdrag, andra inte. Några har haft bra samarbete, någon är missnöjd, någon prisar hemslöjdskonsulenterna. Ingen nämner att de bett om hjälp från konsulenter. Det har yttrats uppfattningar om att begreppet slöjd är lite smalt men förhoppning om att de senare årens debatt och samarbetsprojekt (mellan konsthantverkare och slöjdare) kan leda till en vidare syn på slöjden.
Det sägs att allt vad hemslöjdskonsulenterna säger inte stämmer med verkligheten. Som att de kan rekommendera en marknad och säga att det är en fantastisk reklam trots att man av erfarenhet vet att den egna slöjden inte säljer så bra att det är värt att vara med på allt.
Det framkommer också problem som att slöjdare slöjdar sådant som hemslöjden tycker är bra men att det är inte sådant som människorna vill ha. Eller att det gäller att hitta rätt målgrupp.
Min kommentar:
Det kan inte skada att tydligare gå ut med vad hemslöjdskonsulenten kan bistå med. Det visar sig att ibland kan råden från konsulenten tjäna fel syfte och få fel verkan. Eftersom den här och andra undersökningar visar att behovet av stöd och råd i olika näringsfrågor är stort är det kanske lite anmärkningsvärt att det nämns att de inte frågat om hjälp eller inte nämner det alls. Varför?
Förslag:
• Näringen är ett stort område och det finns mycket att sätta sig in i. En konsulent har många uppgifter och det krävs mycket tid, intresse och engagemang för att kunna arbeta med näringsfrågorna på ett bra sätt. Ofta går nog det kortsiktiga före det långsiktiga perspektivet. Personligen tror jag att något radikalt måste göras om näringsfrågorna ska kunna tas på allvar. Näringsfrågor är inte bara något som rör hemslöjdskonsulentverksamheten utan även andra delar av samhället som har ansvar för näring eller sysselsättningsfrågor. Samarbete och dialog med dem och kommuner tror jag är nödvändig.
• Även samordning inom ”hemslöjdsrörelsen” tror jag är nödvändig. Och att konsulenten är kunnig i näringsfrågor eller kan vidarebefordra till annan näringskonsulent på riks eller regional nivå.
• Vara tydlig med vad hemslöjdskonsulenten kan bistå med, t ex genom kontakt med slöjdare via utskick, hemslöjdsskrifter eller hemsidor.
Fråga 4: Försäljningskanaler
Hur säljer du? Genom butiker, marknader, utställningar, gallerier eller egen butik? Har du positiva eller negativa erfarenheter att dela med dig av?
Sammanfattning av svaren:
Skiftande svar, några har goda erfarenheter av att sälja genom återförsäljare. Andra säljer bra i ”verkstadsmiljö”. I dessa fall är det lantligt belägna verkstäder.
Det nämns att det är viktigt att ha både ett inköpspris för återförsäljare och ett eget utpris som harmonierar. Ibland kan en bra återförsäljare även fungera som marknadsföring och kan generera nya möjligheter. Det finns synpunkter som att det är viktigt att finnas med i bra sammanhang där prisbilden stämmer med den egna.
För flera är försäljningskooperativ viktigt.
De som svarat har inte nämnt något om marknader mer än att det kan vara svårt att känna sig rätt i sådan miljö.
Angående utställningar har inte alla svarat. Det som kommit fram här är att ”Midvinterfest funkar bra”. Att de har en utställningsansvarig från museet som fixar utställningen så att den alltid är snygg och genomtänkt.
Men det finns också besvikelse och negativa erfarenheter av utställningar. Se mer om utställningar under fråga 14
Min kommentar:
Kooperativa butiker verkar vara viktigt. Från tidigare näringsundersökningar framkommer dock att det inte är helt lätt och att det ibland, av olika anledningar kan uppstå problem eller att det fungerar sämre. Här finns även goda exempel från ”verkstadsförsäljning” medan en annan undersökning visar att det att många valt bort verkstadsförsäljningen eftersom den också tar mycket tid och stör tillverkningen. Här kan man alltså inte generalisera. Det som fungerar för den ena i ett sammanhang kan var fel för någon annan. Det vore intressant att titta närmare på goda och dåliga exempel från både kooperativa butiker och verkstads- eller annan försäljning.
Om man säljer både i verkstadsmiljö och genom återförsäljare är det viktigt med rätt prissättning. Att sälja själv kostar, bland annat dyrbar tid.
Samarbete mellan slöjdare och utställningsansvariga fungerar ibland bra, men inte alltid.
Se mer under fråga 14.
Förslag:
• Titta närmare på goda (och dåliga) exempel från både kooperativa butiker och verkstads eller annan försäljning.
• Ge butiker tips om slöjdare och tvärtom.
• Hjälp till att skapa nätverk mellan slöjdare och konsthantverkare. (Irish Craft Council har riktlinje på vad man ska tänka på när man skapar nätverk)
• Om utställningar: Se fråga 14
Fråga 5: Marknadsföring
Lyckas du med marknadsföringen eller finns det ett behov av att stödja slöjdare i att sälja och marknadsföra sig? Har du i så fall några förslag på hur?
Sammanfattning av svaren:
Som väntat är marknadsföring ett svårt kapitel. En anledning är ”att det sällan går att få tydliga ”kvitton” på vad som fungerar eller inte.” Eller att; ”det är mycket svårt att analysera vad som är kostnadseffektivast av alla olika delar av vår marknadsföring.”
Men det finns lyckade exempel och intressanta förslag:
Genom medlemskap KIF kan man ta del i utbildningar såsom digital bildhantering, uppbyggande av egen hemsida, inredning – nya affärsmöjligheter. ”Ett viktigt steg i att bli en bättre marknadsförare.”
Man kan organisera en eller flera slöjdmarknader på bra försäljningsplatser, regelbundna tillställningar, med bra – utsökt slöjd.
Det framkommer att det tar tid att bygga upp ett kontaktnät och bli ”känd”.
Önskemål om mycket stöd finns också:
Att hjälpa slöjdare att vända sig till företag. Det finns goda erfarenheter med att sälja till företag vid jul – i t ex företags montrar.
Ett annat förslag är ett lyckat exempel från Värmland där försäljningen ökade dramatiskt, genom att en försäljningsexpert ordnar försäljning t ex genom att bjuda in ”rätt folk” till exklusiva miljöer eller att söka upp dem. Det kan t ex vara ”hemslöjdens vänner” eller konstföreningar.
Ytterligare förslag är att dra nytta av det goda svenska designryktet och t ex skicka en bra försäljare till Tokyo eller New York.
Smycken är lättsålt. Och man kan behöva slöjd som går att sälja även om inte det dyrare säljer. Ett förslag är att ordna kurser i att göra smycken i olika material (t ex glassfusing).
Det nämns också att konsulenterna bör verka för att stärka ”varumärket” utmärkt slöjd för att höja kvaliteten. Att man ska titta på både tekniskt utförande och formgivning.
Ett förslag; ”Gå samman och bilda en grupp med en mix av hantverk, se www.avspant.se som exempel, dela försäljningslokal, hemsida m.m.”
Min Kommentar:
Det finns behov av stöd, hjälp och råd för slöjdare, men många klarar sig utan.
Det kommer fram en hel del förslag här och ytterligare många fler finns säkert hos och slöjdare ute i landet. Mycket kan nog vinnas om det görs i samarbete med konsthantverkare.
Förslag:
• Låt en professionell marknadskonsult göra en analys av situationen.
• Anlita professionell försäljare för att besöka eller bjuda in konstföreningar eller andra möjliga kunder som återförsäljare eller till att sälja på mässor.
• Idag är fotografering av produkterna och digital bildbehandling viktigt. Ordna en enkel studiomiljö, på minst någon plats i varje län, som mot ev. ersättning kan nyttjas av slöjdare och konsthantverkare. Ge råd hur man fotograferar och visar upp sina produkter på t ex webben.. Hjälp till med råd och tips hur man gör t ex broschyrer.
• Bygg ut hemslöjdssidor på nätet med länkar till slöjdare.
• Samordna snygga förpackningar eller etiketter. (Som t ex Lövträinstitutets kolpåsar.)
• Samordna en bra broschyr eller kollektiv katalog. (exempel: Ystads Konsthantverkare)
• Starta nya, regelbundna slöjdmarknader på bra försäljningsställen.
• Hjälpa till att söka nya marknadsplatser som t ex design och möbelbutiker.
• Utnyttja det goda svenska designryktet och t ex skicka bra försäljare till Tokyo eller New York.
• Lär ut tillverkning av sådant som är lättsålt, t ex smycken.
• Jobba för att stärka varumärket utmärkt slöjd. Framhåll både tekniskt utförande och form.
• Ge försäljningsråd t ex om vad ”marknaden” efterfrågar. Finns det t ex en skillnad mellan storstad och landsbygd.
• Hjälp till att skapa kooperativa butiker eller nätverk med en mix av hantverk och slöjd vilka kan dela försäljningslokal, hemsida m.m. Se www.avspant.se som exempel.
• Det är nog inte rimligt att hemslöjdskonsulenterna kan stå för all det stöd som krävs. Men de kan vara en länk till andra som kan ge hjälp eller råd. Enligt en tidigare näringsundersökning framhålls att ”det behövs ett engagemang från kommunernas sida för att slöjdarna och hantverkarna skall lyckas i sina strävanden… Enskilda hantverkare, föreningar och grupper behöver stöd i sin fortsatta verksamhet när det gäller anskaffning av lokaler, lokal marknadsföring och försäljning av produkter.”
Fråga 6: Design & produktutveckling
Skulle du vilja ha hjälp med produktutveckling, råd eller samarbete med t ex. designers?
Sammanfattning av svaren:
Ja det finns intresse även om det inte är överväldigande. Men önskemål finns att få råd i vad som säljer och kritik på det tillverkade. Hjälp med produktutveckling utifrån egna påbörjade produkter och idéer önskas från ett håll. Ett annat tips är att bygga upp nätverk eller samtalsforum med slöjdare eller hantverkare istället för med designers som ”har en förmåga att sätta form före funktion”.
Min Kommentar:
Se sammanfattningen ovan
Förslag:
• Samordna nätverk eller samtalsforum angående form och produktutveckling. Hur man t ex tar fram nya modeller. Vad som säljer. Ordna ev. något seminarium eller föreläsningar.
• Råd eller diskussion från någon designers hur man jobbar vidare på eller gör sina produkter mer säljbara.
Fråga7: Samarbete med återförsäljare & grossister
En slutsats från tidigare näringsundersökning är att det är viktigt att de erfarenheter som grossister och detaljister har beträffande efterfrågan på olika produkter kommer slöjdaren till del. Fungerar det idag eller har du någon idé om hur det skulle kunna fungera?
Sammanfattning av svaren:
Synpunkter om att detta är viktig kommer fram. Ett par tycker att det är dålig kommunikation för det mesta eller att det kunde fungera bättre. Andra är nöjda med sin situation.
Från en som fått det att fungera: ”… Jag samtalar med kunder och återförsäljare löpande för att få en känsla för vad som fungerar. Det är viktigt att inte fastna i vad som fungerar för stunden. Allt förändras ständigt. Att hålla sig ajour med vad som händer på kultur-, konst-, form-, produktfronterna både nationellt och internationellt är viktigt. Liksom att ständigt spana framåt och initiera och delta i nya projekt”
Från annat håll framhålls att ”det är viktigt att ha en bra dialog med sina återförsäljare så att de får all viktig information om ens egna produkter – information är ett mervärde och försäljningsargument vid försäljning. Mässdeltagande kan vara ett sätt att hitta nya återförsäljare men det är ofta en stor kostnad som är svår att bära – kanske kan konsulenterna titta på nya möjligheter där.”
Det finns ytterligare förslag på att konsulenten här skulle kunna fylla en roll. Dock inga konkreta uppslag.
Min Kommentar:
Att detta är viktigt har som sagt kommit fram även i tidigare undersökningar.
Det är viktigt för slöjdaren att veta vad som säljer eller vad kunden efterfrågar och hålla sig ajour med vad som händer i tiden . Det är även viktigt att återförsäljare får information och försäljningsargument.
Kan vara intressant att titta närmare på om det har gjorts något i den här riktningen i landet.
Förslag:
• Kan konsulenterna samordna t ex ett nätverk av slöjdare att delta på någon återförsäljarmässa?
• Kanske finns det någon som är bra insatt i ämnet som kan ge vidare råd vad man kan göra.
Fråga 8: Råvaruanskaffning
Är det något problem med att skaffa ditt slöjdmaterial? Har du något förslag hur man kan förbättra eller förenkla.
Sammanfattning av svaren:
Spridda meningar, från att det inte är några problem till att det kan ta tid att upparbeta bra kanaler eller att samla material, tid som är svår att ta betalt för. Det är viktigt att bearbeta/utbilda markägare för att bevara biotoper som producerar ämnen för slöjd/hantverk. Det finns intresse bland markägare, men också stora kunskapsluckor.
När man vill bredda sitt hantverksområde utanför sitt vanliga hantverk ”vore det bra med en lista på vad man hittar andra material än sitt eget. T ex var man får tag i färger eller metalltråd”.
Min kommentar:
Det är säkert beroende på vilket material hur svårt det är att få tag på. Men det kan ta tid att hitta bra material. Särskilt, kanske när det gäller vissa material från skog och mark. Eller när man vill börja använda nya material.
Förslag:
• Att konsulenterna eller ”ombud” (kanske skogsvårdstyrelse) utbildar/bearbetar markägare
• Att konsulenter har kontakt eller dialog med markägare eller kommuner om var slöjdare kan hämta virke, rötter eller annat material.
• Att ha en ”bank” med skogsägare som är villiga att sälja eller ge bort virke eller annat material. (Det kan vara ibland vara svårt att få gehör för sina önskemål om man själv tar kontakt – troligen är det speciellt svårt för ”nya svenskar”.)
• Låta en lista på var man får tag på olika material skickas runt till landets konsulenter för att fyllas i. Att den sen läggs upp på någon webbsida.
Fråga 9: Slöjdlokaler
Är det lätt att hitta lämplig slöjdlokal, eller inte? Ett förslag från en tidigare näringsundersökning är att skapa kommunala slöjdhotell med tillgång på redskap och maskiner där framförallt nyetablerade slöjdare kan hyra in sig. Kan det vara något?
Sammanfattning av svaren:
De flesta tror på idén. Framförallt i tätorter eller storstäder där lokalbristen ofta är större. Eller där det finns tillräckligt stort lokalt intresse.
Det finns synpunkter som att man kan se hur ”… konstnärerna driver sina kollektivverkstäder. De tycks ju fungera på vissa orter.”
En annan röst: Det kan vara ”kul att var flera under samma tak det kan ju vara alla möjliga hantverkare. Det är väl troligtvis lättare med marknadsföring också.”
”Det vore något för hemslöjdskonsulenterna att jobba för. Gärna i anslutning till något kulturhus”. Slöjdhuset i Ronneby framhålls som ett skolexempel.
Min Kommentar:
Ändamålsenliga lokaler kan vara svårt att få tag på, kanske särskilt i storstäder.
Med flera slöjdare eller hantverkare samlade kan det även vara lättare att marknadsföra sig eller ta emot besöksgrupper eller ordna aktiviteter.
Det kan också vara ett utmärkt sätt för slöjdare att få tillgång till maskin- eller redskapspark. Det kan vara ett sätt att prova idéer och snabbt komma igång med en verksamhet.
Det skulle kunna förenkla utvecklandet av slöjden till andra material än vad han eller hon är van att arbeta med. Det skulle kunna ske genom ett naturligt nätverk eller kontakter med andra slöjdare eller hantverkare, eller tillgång till andra maskiner eller redskap utanför sitt eget slöjdområde. En träslöjdare kan t ex få tillgång till symaskin eller ässja. Ett ”slöjdhus” skulle också kunna vara en bra början till ett viktigt nätverk och kanske intressant för t ex kommuner ur närings och sysselsättningsperspektiv.
Förslag:
• Ett ”slöjdhotell” kan vara i kommunens intresse. Då ev. sysselsättningstillfällen och nyetableringar kan underlättas och kan ge kulturlivet en skjuts framåt. Slöjdhotellet skulle eventuellt även kunna ge tillgång till hjälp med t ex emballage, transporter, bokföringsråd och marknadsföring (se mer fråga 19). Hemslöjdskonsulenter skulle kunna arbeta för idén och vara med i starten.
• I Göteborg finns konstnärernas kollektivverkstad vid Klippan, Majorna. Kanske kan man titta närmare på det exemplet? Eller finns det andra goda exempel utomlands eller i Sverige (t ex Ronneby slöjdhus)?
Fråga 10: Sprida slöjd med kurser
En del av dem som sysslar med slöjd ser sig hellre som kunskapsspridare och lär av olika anledningar hellre ut slöjd än att tillverka och sälja. Har du några idéer om hur man får en ökad efterfrågan på kurser eller hur man kan öka intresset för slöjd i samhällssektorer där det ännu inte är så vanligt?
Sammanfattning av svaren:
”Eftersom upplevelseindustrin är stor idag borde det finnas stort utrymme för att öka efterfrågan på bra slöjdkurser. Jag tror på ett helhetstänk med bra miljö, bra boende, bra mat också naturligtvis bra slöjd.”
Det tycks också att ” det är viktigt att hänga på trender i samhället”. Att man t ex håller enkla kurser i ”fläta för din trädgård”, som en inkörsport till mer avancerad korgflätning.
Det föreslås även att man visar upp slöjden offentligt, gärna i finkultursammanhang. Slöjd kan även passa bra för företag som vill göra något trevligt ihop. Som så kallad ”kick off”, för att skapa bättre gruppkänsla eller i inslag på kongresser. Då krävs ofta att man är flera hantverkare och har tillgång till lämpliga lokaler.
Ett tips är att samverka med skolor eller med kyrkan som ofta har stora lokaler, egna tidningar osv.
Att hjälpa till med att marknadsföra eller skapa nätverk för dem som vill arbeta med sådant kan vara något konsulenter kan jobba med.
Min Kommentar:
Ett sätt att sprida slöjden är förstås att visa upp slöjdprodukter. Det kan göras på många olika sätt i olika sammanhang. Bland annat som föreslås, i finkultursammanhang, men även på andra möjliga och omöjliga platser.
Ett annat sätt att förmedla slöjden, men även att skapa ekonomi åt slöjdare, är att hålla kurser. Kurser för privatpersoner är ett sätt och där finns en hel del. Tyvärr är det många kurser som inte får tillräckligt många deltagare. Det kan bero på flera olika orsaker som t ex att privatpersoner är priskänsliga eller att man når ut dåligt med marknadsföringen av kurserna. Kanske ska man tänka mer som någon svarat; att man bör ha ett helhetstänk med bra miljö, bra boende, bra mat och så naturligtvis bra slöjd.
Jag tror även att det finns en stor samhällsnytta och ett behov av slöjdkurser inom andra sektorer. Det kan vara t ex som rehabilitering inom t ex sjukvård eller kriminalvård, till företag som ”kick off”, ”teambuilding och annat. Man kan också tänka sig slöjd som inslag i konferenser.
Kurser kan förutom att vara ett utmärkt sätt att sprida slöjden till grupper utanför ”slöjdvärlden” också få dem att bli nyfikna och vilja lära sig mer.
Slöjdkurser eller ”tillställningar” kan även vara ett sätt för slöjdaren att få ekonomi i sin verksamhet.
Det är dock inte så lätt att marknadsföra eller nå ut med det förträffliga med slöjdkurser eller ”slöjdhappenings”. Man behöver ibland även vara fler som ordnar dessa tillställningar och ha tillgång till lämpliga lokaler.
Förslag:
• Att ha mer helhetstänk i kursverksamhet för privatpersoner, erbjuda fin och bra miljö, boende och mat.
• Undersöka om det finns t ex kursgårdar, pensionat eller liknande som i samarbete med hemslöjden vill anordna kurser.
• Samla ”goda exempel” i en referensbank. Där de slöjdare som vill marknadsföra kurser eller tillställningar kan hämta argument för det förträffliga med handens arbete i t ex rehabiliteringssyfte.
• Titta på vad som görs eller gjorts i andra länder t ex vad det gäller rehabiliteringar inom sjuk eller kriminalvård.
• Undersöka vidare vad som krävs för att anordna t ex företagstillställningar, eller vad de önskar.
• Hjälpa till med att marknadsföra och att skapa ett nätverk för dem som vill jobba med sådant.
Fråga 11: Kursanordnare
Om du håller kurser - ser du några för- eller nackdelar med att hålla dem i egen regi, eller genom hemslöjden eller studieförbund?
Sammanfattning av svaren:
”Har endast haft kurser i studieförbunds regi och det har funkat.”
”Jag har ingen erfarenhet av kurser i egen regi. Jag tycker att det har funkat bra med hemslöjden, jag har lärt mig väldigt mycket genom att jobba genom och med dem.”
”Jag har mötts av dålig respekt från studieförbund för kunskapen i materialet och hantverket. Studieförbundet väljer den lärare som kräver minst betalt.”
”Via hemslöjden bäst.”
”Beror på inkomsten.”
”I egen regi behåller man ju hela kakan själv, men det kan vara svårt med marknadsföringen – då är studieförbunden en bra samarbetspartner.”
”Studieförbunden har försäkringar”
Min Kommentar:
Det finns fördelar och nackdelar att hålla kurser i egen regi, via hemslöjden eller studieförbund. Fördelar med samarbete kan vara att deltagarna är försäkrade och att man får hjälp med marknadsföringen. En nackdel kan vara att man inte får respekt för sin kunskap eller för sina kostnadskrav. En aspekt är att studieförbund inte behöver lägga på moms på sina kurser. Vilket den egenföretagande slöjdaren måste göra när han eller hon anordnar kurser i egen regi eller vill ha betalt från studieförbundet via faktura (och därmed få in arvodet i sin företagsekonomi). Detta gör att den egenföretagande kursledaren kan hamna i dåligt konkurrensläge mot kursledare som inte har företag eller behöver få in inkomster i sin ”verksamhet”.
För att näringsslöjdaren ska kunna ta ut vad som krävs för sin kurs är det bra när kurser som hemslöjdsrörelse eller konsulenter håller inte är för billiga. Att prisbilden stämmer överens vad en egenföretagare måste ta ut.
Förslag:
• Eventuellt se över samarbetsparter och t ex deras pris och arvode eller marknadsföringsmetoder. (Se ”mina kommentarer”).
Fråga 12: Kvalitétsupplysning?
Finns det ett behov av att upplysa allmänheten om kvalité eller av att höja statusen och värdet av slöjdade föremål? Hur?
Sammanfattning av svaren:
Nästan ett enhälligt ”ja”, allmänheten är inte medveten om arbetet och kunskapen som ligger bakom slöjdprodukter.
Det behövs upplysning. Det är ett konsulentarbete. Det låter enkelt men kräver enormt mycket arbete.
Återigen; Gör slöjden mer synlig. Visa upp den på utställningar i så många olika sammanhang som möjligt, gärna i prestigefyllda finkultursammanhang, men inte bara där.
”Ett enormt behov, att folk chockas av priserna på hantverk beror ju oftast på okunskap. Här har hantverkare/slöjdare ett stort ansvar att sprida kunskap om kvalité och kulturhistoriska värden.”
”Jag tycker att slöjden har helt enastående kvalitéer, så som material, användbarhet och ett konstnärligt värde. En tavla eller ett konstföremål har inte allt det. Jag tycker att man kan försöka höja slöjdens värde genom att ge föremålen mer plats, att få tala mer självständigt. Det ska alltid röras ihop i slöjdutställningar, en smörkniv ska ligga på en skärbräda, en slev i ett tråg osv. Folk fattar ju att en smörkniv är en smörkniv fast den t ex sitter på en vägg och inte ligger på en skärbräda.
Ett annat sätt är ju när man arbetar slöjdpedagogiskt att faktiskt visa att slöjd är en kunskap, att det bygger på tekniker och träning.”
Ytterligare tips: ”… konsulenterna ska arbeta för att bygga upp begreppet ”utmärkt” slöjd där man tittar på både teknik och formgivning. Kanske en årlig tävling med en professionell jury.”
”Tyvärr har slöjd ofta en sämre kvalité. Har man bra kvalité behövs ingen upplysning.”
Min Kommentar:
Inga kommentarer mer än vad som redan nämnts av slöjdarna och konsthantverkarna, se ovan.
Förslag:
• Gör slöjden mer synlig. Visa upp den på utställningar i så många olika sammanhang som möjligt.
• Det behövs upplysning. Det är ett konsulentarbete.
• Slöjden har enastående kvalitéer, så som material, användbarhet och ett konstnärligt värde. En tavla eller ett konstföremål har inte allt det. Försök höja slöjdens värde genom att ge föremålen mer plats där de kan tala mer självständigt. Rör inte ihop slöjdutställningar – t ex; upp med smörkniven på väggen.
• Arbeta för att bygga upp begreppet ”utmärkt” slöjd där man tittar på både teknik och formgivning. Kanske en årlig tävling med en professionell jury.”
Fråga 13: Att lära av misstag
Har du gjort många misstag i din företagsidé? Vilka och varför? Finns det något man kan göra för att framtida slöjdare ska slippa göra samma felsteg?
Sammanfattning av svaren:
Tydligt är att det är en svår fråga att svara på. Kanske för att ”… vad svårt det är att lära av andras misstag. Har gjort hur mycket misstag som helst. Det viktiga är inte att ägna för mycket tid och kraft åt att försöka undvika misstagen eller att gräma sig efteråt. Det viktiga är att lära sig att skaka av sig den negativa känslan och gå vidare. Gärna på flera vägar åt flera olika håll samtidigt.”
”Det största misstaget man gör är nog att inte ta tillräckligt betalt för sina produkter i sin iver att sälja i början.”
Nätverk nämns också, liksom att man bör marknadsföra sig mycket mer från början.
Min Kommentar:
Det finns många misstag att göra både som företagare, tillverkare eller kursledare. Ytterligare ett exempel är att i marknadsföringssyfte göra kostsamma massutskick istället för att skicka ut mindre antal och istället följa upp med telefonsamtal eller besök. Det finns fler råd av redan etablerade att få.
Förslag:
• Misstag eller felriktad fokusering mm går säkert inte att eliminera. Men de kan säkert minskas genom nätverk eller att på andra sätt lära sig av andra. Det kan vara att t ex lära sig grundläggande försäljnings eller marknadsföringsteknik.
• Kanske göra någon enkel skrift på vad man ska tänka på som företagare. Troligen finns det redan någon hos starta eget konsulter eller liknande. Eller anordna någon föreläsning.
Fråga 14: Hemslöjdsutställningar
Brukar du vara med på Hemslöjdsutställningar? I så fall: Är du nöjd med hur de genomförs? Säljer du bra på dem? Kan arbetet med utställningarna förbättras?
Sammanfattning av svaren:
Ett par är nästan helnöjda, förutom att det finns saker att jobba vidare på och förbättra. Nästan alla har en hel del synpunkter.
Som att det är viktigt att jobba med kvalitetsaspekten eller att; ”Kvalitén på genomförandet har varierat. Ibland brister det i proffsighet. Jag har aldrig sålt bra på en hemslöjdsutställning och inte på så särskilt många andra utställningar heller. Jag ser inte utställningar som försäljningskanaler i första hand, utan som långsiktig marknadsföring.”
Midvinterfest är någon nöjd med. Ett par andra är missnöjda med försäljningen men är intresserade av att prova igen.
Någon tycker det ofta är dyrt att ställa ut, men hänvisar att det finns vissa ställen där man får utställningsersättning. Ett annat svar är att det har blivit några utställningar men mest som välgörenhet.
Ett förslag är att ”… använda en utomstående jury vid större samlingsutställningar för att höja statusen.
Andra är att ordna utställningar där kunden kan köpa direkt. Det blir även roligare för kunden eftersom utställningen förändras. Eller anordna utställningar på nya, oprövade platser. Man kan också ha temautställningar som t ex korgar i Stenungsund.
Positivt ses ”Skrinutställningen”. ”Den är tydlig och informativ, snygg och ren och föremålen får ta egen plats. ”Det finns också positiva ord om: ”Midvinterfest som jag tycker brukar få till ett fint uttryck, mycket tror jag på grund av att de har professionell utställningsarkitekt.” Dock finns också visst missnöje med försäljningen på ”Midvinterfest”, men ändå intresse av att prova igen.
Annan utställningskritik som framkommer är att grejerna inte ens plockades upp på utställning på Vadsbo museum.
Det kommer fram önskemål om att på utställningarna ha upp slöjden på väggarna mer i utställningar. Detta för att slippa gyttriga uppdukade slöjdutställningar. ”Dukade bord- nej tack inga fler.”
Min Kommentar:
De intervjuade verkar inte särskilt nöjda med försäljningen på utställningar. Jag tror att det är viktigt att fråga sig vilka en specifik slöjdutställning vänder sig till och om den verkligen är intressant för näringsslöjdare. Är syftet att sälja så mycket slöjd som möjligt eller är den kanske till för att visa upp fin slöjd eller inspirera till slöjdande. Ibland kan det nog vara så att t ex ett museum önskar att det ordnas en slöjdutställning för deras egna syften. Man bör också fråga sig om de personella och andra resurser som läggs på en viss utställning står i proportion till det väntade försäljningsresultatet eller om resurserna kan användas till andra och eventuellt effektivare sätt att sälja slöjd.
En utställning kräver ibland en hel del arbete, energi och förberedelser från slöjdaren. Det har hänt att slöjdare samråder med den utställningsansvarige om vad som ska tillverkas och ställas ut, vilket sedan följts upp av slöjdaren med stort engagemang men inte fullföljts av den utställningsansvarige som inte tagit med det slöjdaren producerat på utställningen. Man kan lätt förstå slöjdarens frustration att inte upptäcka sin beställda slöjd på vernissagen. Slöjdares kreativitet, dyrbara tid, slöjdglädje och positiva förväntningar kan förvandlas till besvikelse och frustration. Misstag vid en utställning kan stjälpa, istället för att hjälpa slöjdaren och ge en skjuts framåt.
Marknadsföring av utställningen kan också skötas dåligt. Det kan t ex vara en affisch som inte håller måttet.
Därför tycker jag att det krävs en funderare på vad man förväntar sig av en utställning och vad som kan ändras eller förbättras. Och att en viss ”policy” följs för att undvika misstag.
Förslag:
• Arrangera utställningar på en mängd nya och ”oprövade” platser.
• Anordna mer utställningar där kunden kan köpa direkt. Det blir även roligare eftersom utställningen förändras.
• Exponera slöjdföremålen annorlunda. T ex upp med även mindre saker som smörknivar på väggarna.
• Prova mer utställningar med en modifiering av designtorgets ursprungsidé. Där varje utställare får en lastpall var att fylla med vilken slöjd han eller hon vill. Det skulle bland annat spara ”byggtid” och förhoppningsvis bli spännande för besökaren med de olika uttrycken och kvalitén på pallarna.
• Görs idag utvärderingar efter utställningar och hur tar man i så fall till sig dem?
• Att någon, hemslöjdskonsulent eller grupp, ser till att vissa uppgjorda riktlinjer, följs. (Se även ”mina kommentarer”).
• Se också fråga 12
Fråga 15: Konkurrenter?
Ser de några konkurrenter? I så fall vilka?
Sammanfattning av svaren:
Ett par svarar att de inte ser någon konkurrens utan att det snarare behövs mer slöjd. Mer slöjd höjer populariteten och tvingar fram en högre kvalité. Andra åsikter är dock att korgar och keramik är svårt konkurrensutsatta av billiga importerade alternativ. Men att hög kvalité på det tillverkade till viss del kan motverka konkurrensen. För att minska konkurrensen från väldesignad keramik från tredje världen kan man upplysa om varför man ska köpa svenskt. Ungefär som svensk mat har gjort. Att propagera för ett levande kulturliv - i kontrast till lågbetalda arbetare, ibland under dåliga arbetsförhållanden.
Någon ser konsthantverk och dålig slöjd som en konkurrens. En annan, att det ”Finns hur många som helst. Allt ifrån nya bilen, musikmaskinen, nya prylen vilken som helst till utlandssemestern, sportlovsveckan, ”må bra - helgen”, konsert- eller teaterbesöken till glasskulpturen eller målningen på väggen. Det finns inga kunder som inte står inför val av olika slag”.
Min Kommentar:
Alla har kanske rätt. Bra slöjd kan sprida sig själv från hem till hem och om något säljer bra blir det inne eller populärt.
En viss konkurrens existerar säkert ändå, allt från importerad slöjd eller konsthantverk till annan konsumtion. För den egenföretagande slöjdaren eller konsthantverkaren finns även en konkurrens från slöjdare eller konsthantverkare som inte skattar eller betalar moms på sitt hantverk.
Förslag:
• För att minska konkurrensen från låglöneindustri kan man upplysa om varför man ska köpa inhemskt och stödja ett levande kulturliv, ungefär som svensk mat har gjort. Slöjd som är lokaltproducerat är inte sällan ekologiskt, ännu ett argument för att köpa lokal slöjd.
• Se även fråga 12
Fråga 16: Nätverk & kooperativa butiker
Tror du på att samverka med andra slöjdare/konsthantverkare i nätverk, kooperativ butik eller på annat sätt? Har du egna erfarenheter?
Sammanfattning av svaren:
Ett rungande ”Ja”. Nätverk behövs och är väldigt viktigt. Man drar nytta av varandra. Flera har goda erfarenheter av nätverk eller kooperativa butiker. ”Kooperativa butiker eller verkstäder är alltid bra.” Exempel ges, som; ”Not Quite” och ”Nääs Konsthantverk”. Någon vill prova. En annan vill ha tillbaka butiken på Drottninggatan i Göteborg. Men med professionell försäljare i butiken eftersom det saknas egen butikserfarenhet.
Ett tips är att ha samarbete i organiserad form med hjälp av hemslöjdsföreningar.
Men nätverk eller kooperativa butiker tar också tid och kraft. Det gäller att hitta rätt.
Min Kommentar:
Se även fråga 4 och 5.
Tydligt är att nätverk eller kooperativa butiker är något viktigt men att det också tar tid och kraft och att det gäller att hitta rätt.
Olika nätverk kan behövas. Dels för att skapa butiker eller att ordna utställningar och marknader tillsammans med andra hantverkare. Då är det troligen viktigt att man har ett samarbete med slöjdare eller konsthantverkare som arbetar på andra sätt eller material. Möjligen kan man även ha samarbete med grupper utanför slöjd eller konsthantverk. Men det kan även finnas ett behov av nätverk med personer inom samma genre.
Förslag:
• Att studera vidare vad som gör lyckade, väl fungerande butiker, kooperativ och nätverk.
• Se även fråga 4 och 5
Fråga 17: Politisk påverkan
I Storbritannien är de första ca 70 000 kr av egenföretagarens inkomster skattefria och de som har en omsättning under ca 800 000 behöver inte lägga på moms. Snarlika skattesystem finns i flera EU-länder. Tror du att det krävs liknande eller andra drastiska politiska åtgärder för att fler - helt eller delvis ska kunna försörja sig på slöjd?
Sammanfattning av svaren:
Ett tydligt svar; ”Ja”.
Någon är dock tveksam; ”Moms är också avdragsgill. Bra för investeringar.”
Andra svar; ”Ja absolut – en viktig fråga att jobba med”
”Om det skulle bli 70 000 skattefritt blir jag korgmakare direkt igen.”
”Mycket bra system – genomför omgående så blir tröskeln lägre för presumtiva heltidsslöjdare.”
”Jag tycker det verkar vara ett bra sätt, inte bara för slöjden utan också för att uppmuntra all slags ”smådrift”. För att få en levande landsbygd med djur, småjordbruk och hantverk och slöjd tror jag det är nödvändigt.”
”Det engelska skattesystemet låter helt rätt för små egenföretagare i kultursvängens närhet. Kan hemslöjdsrörelsen bidra till att påverka det svenska skattesystemet i den riktningen är jag den förste att applådera detta. Ska ni försöka er på att göra förändringar där så måste ni söka starka allianspartners. Något så cementerat som det svenska skattesystemet är mycket svårt att påverka. Jag tror inte att det krävs för att man ska kunna försörja sig, det är möjligt idag även om det är svårt. Svårt blir det även med ett annat skattesystem, men visst skulle det underlätta något. Och fler skulle säkert kunna få sin försörjning i den här näringen.”
Min Kommentar:
Jag tror det här den viktigaste frågan för att sysselsättning inom slöjd, konsthantverk och andra småskaliga näringar. Arbetstiden beskattas hårt. Andra näringsundersökningar har kommit fram till liknande slutsatser.
Bland annat vill ”Projekt Hantverk” föreslå; ”… att vissa skattefrågor tas upp med myndigheterna för översyn och klarläggande”. ”Rapport Projekt hemslöjd – sysselsättning” diskuterar en höjning för den skattefria inkomsten i glesbygd för bland annat hemslöjd. Eller att införa samma skattefrihet som gäller för icke yrkesmässig plockning av bär och svamp. Men utredningen kommer fram till att det finns svårigheter som att komma fram till klara gränser för vad som exempelvis skall räknas till hemslöjdstillverkning. ”Att införa en sådan skattereform enbart för slöjdare bör noga övervägas då andra grupper, exempelvis hantverkare och konsthantverkare befinner sig i liknande situationer. … att denna fråga bör utredas närmare av regeringen”.
Ur ”Hemslöjdens ställning och möjligheter i ett regionalt utvecklings- och näringsperspektiv.” 1998:
”Merparten utgörs av slöjdarens tid medan material oftast är en liten del av slutproduktens kostnader och ibland faktiskt gratis. Häri delar hemslöjden samma problem som delar av tjänstesektorn i det att arbete beskattas relativt hårt. Likheten är slående vad gäller kostnadsstruktur när man betänker att nästan all kostnad för produkterna är arbetstid. Eftersom slöjden producerar bruksartiklar blir konkurrensen lätt övermäktig från produkter med samma funktion men som är producerade på ett effektivare sätt. Frågan om beskattning av arbete är alltför omfattande för att behandlas i denna rapport men det ovan förda resonemanget ger en indikation på var ett av de grundläggande problemen ligger.”
Det finns fler länder än Storbritannien som har ett gynnsammare skattesystem för egenföretagare. Österrike har t ex ett existensminimum på ca 90 000 kr. Det borde vara intressant att titta närmare på varför dessa länder valt en annan väg än Sverige.
Det är även ett enkelt system. Till skillnad på om man (som tidigare undersökningar också beskrivit) skulle börja kontrollera vilken vara som skall vara skattefri eller inte.
Förslag:
• Tydliggöra bland annat slöjdares och konsthantverkares ekonomiska svårigheter och skillnader mellan Sverige och andra EU-länder för politiker och andra myndigheter. Men även för slöjdare och hantverkare.
• Undersöka vidare hur det fungerar i andra länder. T ex ta kontakt med en handelshögskola och höra om de är intresserade av att göra en utredning.
• Ta kontakt med andra organisationer som har en liknande situation. T ex småbrukare, egenföretagare i tjänstesektorn, kulturarbetare av alla de slag.
• Läs mer under rubriken ”Politisk påverkan”
Fråga 18: Samhällsstöd
Har du någon åsikt om ”samhällsstöd”? Idag kan man i vissa fall få ”starta-eget-bidrag”. Har du någon åsikt om det? Borde det finnas mer hjälp att få?
Sammanfattning av svaren:
”Jag tycker föregående fråga är viktigare än stöd – mer rättvist”. Det finns ett par till som inte tycker bidrag är någon lösning. Någon tycker det är bra men att det skall ökas till 5 år för slöjdare.
Andra svar: ”Starta-eget-bidrag är bra, finns för övrigt även i Storbritannien i någon form. Minst lika viktigt skulle investeringsstöd i någon form vara. Det är även viktigt att kunna utveckla verksamheten även ett antal år efter starten. Ett generöst investeringsstöd skulle vara en mycket bra hjälp till detta. Finns ju idag i vissa regioner i landet, men det behövs i hela landet.”
”All hjälp är välkommen. I min kommun råder total kulturskymning bland politiker/myndigheter. Man vill gärna ha slöjd/hantverk/musik men det får inte kosta något.”
”Har ingen koll vad som finns. Kanske att man får en bättre och enklare information om det som redan finns. Så som ”starta eget bidrag” eller kredit med särskilt låg ränta eller räntefritt de första åren.”
Min Kommentar:
Idag är starta eget bidraget sex månader. Det är svårt att bygga upp en verkstad och marknad på den tiden. Det kan behövas flera år. Idag är det nog så att många som får starta-eget-bidrag skulle klara sig ändå. T ex de som har tillräckligt med kapital att sätta in i någon verksamhet. För att få bidraget (alltså bibehållen a-kassa i ett halvår) måste det bedömas att verksamheten går runt efter ett halvår. En bedömning som många konsthantverkare eller slöjdare inte klarar eftersom de behöver mer tid. Att starta så smått är inte heller tillåtet så länge man har a-kassa. Och utan a-kassa är man heller inte berättigad till starta-eget-bidrag.
Därför instämmer jag i svaret från intervjuad att: ”Jag tycker föregående fråga är viktigare än stöd – mer rättvist”. Om skattesystemet liknade det i t ex Storbritannien tror jag inte att behovet av starta-eget-bidraget skulle behövas i samma utsträckning.
Men som också sagts i frågesvaren; ”all hjälp är välkommen”. Bidraget anser jag i så fall bör modifieras.
Förslag:
• Möjligen kolla upp med mer insatta om vad som kan göras. Och sedan arbeta för det man kommit fram till.
• Informera om vilka stöd som finns
• Öka starta-eget-bidraget till 5 år
• Generöst investeringsstöd
• Kredit med särskilt låg ränta
Fråga 19: Kommunal service
Ett förslag från tidigare näringsundersökning är att med kommunala insatser skapa personell resurs för samordning av råvaruförsörjning, emballage, transporter, bokföring och marknadsföring. Ett serviceorgan som avlastar slöjdaren från mångsyssleri och ger slöjdaren mer tid för det som han/hon är bra på. Var tycker du om det eller har du andra förslag?
Sammanfattning av svaren:
Ganska jämnt fördelade svar. Några tror inte alls på förslaget medan andra gör det;
”En utopi”.
”Jag har svårt att se hur det skulle fungera – det känns lite långsökt – möjligen när det gäller bokföring skulle det fungera.”
”Det låter ju smidigt men inte riktigt verklighetsförankrat. Det låter som man ska ha någon sorts slav”
”Tror jag inte på för egen del. Vad säger kommunallagen om snedvriden konkurrens?”
”Bra, ska göras inom hemslöjdsrörelsen.”
”God idé. Det administrativa arbetet gör alltför ofta att man tappar fart i sitt slöjdande.”
”Jag tycker det är ett bra förslag. Särskilt bokföring + marknadsföring”
”Enklare skatteregler”
Min Kommentar:
Har ingen ytterligare kommentar än ”svarssammanfattningen”.
Förslag:
• Undersök om det finns något väl fungerande exempel inom eller utom landet och ta ställning till om det är något att arbeta för.
Fråga 20: Effekter av näringsresurser
Samma undersökning frågar sig även i vilken mån de resurser som i dag ställs till hemslöjdsnäringens förfogande kommer de verksamma till del? Har du någon åsikt?
Sammanfattning av svaren:
Ungefär hälften svarar att de inte vet, är för dåligt insatta eller inte fått någon del av dem. Andra röster: ”För lite går till utövarna, mer till dem! Som egna företagare kopplade till hemslöjdsrörelsen.”
”Bra fråga. Kanske kan man ordna något liknande designtorgets första princip. Att slöjdaren i butikshallen hyr en pall månadsvis. På olika orter. Inte som nu, bara satsa på butiken (svensk slöjd) i Stockholm.”
”Jag tycker ändå att det är fantastiskt med hemslöjdskonsulenterna, vilken annan samhällsdel har såna resurser?”
Min Kommentar:
Mycket mer kan göras för att stödja näringsslöjden i landet. Se mer ibland annat ”sammanfattande slutsatser”.
Förslag:
• Samordna mer. Vissa frågor kan skötas på riksnivå andra regionalt.
• Starta dialog med kommunal- och rikspolitiker om bland annat viktiga närings- och sysselsättningsfrågor.
• Hitta samarbetspartners i övriga samhället i olika näringsfrågor. Gör långsiktiga satsningar.
• Satsa inte bara på ”Svensk Slöjd” i Stockholm. Kanske kan man på olika orter t ex ordna försäljning efter designtorgets modell.
• Se alla övriga svar frågorna och resten av utredningen.
SAMMANFATTANDE SLUTSATSER
För mig har det varit mycket intressant att börja sätta sig in i hur stödet till slöjdnäringen fungerar och skulle kunna förbättras. I rapporten presenteras en mängd olika förslag. De kan ses som diskussionsunderlag eller som konkreta förslag att sätta igång att arbeta med.
Jag vill lyfta fram några av mina viktigaste eller mer övergripande slutsatser:
Utveckla slöjdföretagen
Det är viktigt att arbeta för att slöjdarnas ska få bättre förutsättningar och kunna bli fler. En mängd olika åtgärder bör förberedas.
Det kan vara att på en mängd sätt hjälpa till med produktutveckling, marknadsföring och försäljning. Det krävs nya och nygamla sätt att sälja slöjd. Kursverksamhet är en viktig inkomstkälla för många slöjdare och kan utvecklas på flera sätt. Till exempel kan man försöka nå nya målgrupper inom rehabiliteringssektorn eller mot företag, personalvård som kickoff- eller teambuilding-verksamheter. Man kan också erbjuda kurser med ”helhetstänk”. Genom kurser sprider man också slöjden vidare.
Det är inte givet att konsulenterna ska stå för alla dessa åtgärder. Jag tror det är viktigt med externt kompetensstöd och samverkan utanför ”hemslöjdsrörelsen”. Det kan vara med t ex kommunala instanser eller företagsrådgivare, processledare, marknadskonsulter eller försäljningsexpertis.
Nätverk och kooperativa butiker är ofta positivt och något som kan behöva en skjuts för att komma igång. Men det är viktigt att de konsulenter som arbetar med detta är väl insatta i de risker och fallgropar som också finns.
Det kan vara bra att se över hemslöjdsutställningarna. Se till att en utarbetad utställningspolicy följs för att bland annat eliminera vanliga misstag. Prova nya platser. Och komma fram till vad som gör att en utställning säljer bra eller dåligt.
Slöjdhotell i större städer kan vara ett sätt att rekrytera nya slöjdare och ge dem en god starthjälp.
Jag tycker att det snarast bör tas initiativ till en samordnad mötesplats för näringsslöjdare på Internet. Där kunder (genom länkar) kan hitta produkter och slöjdare över hela landet och där även slöjdare tydligt kan få olika slags information. Exempel på detta finns bland annat på en mängd utländska organisationers hemsidor.
Jag vill även återkomma till det övergripande problemet att en svensk slöjdare eller konsthantverkares har betydligt tuffare villkor än sina kollegor i åtminstone flera andra EU-länder.
Det är viktigt att arbeta på en förbättring. Först då kan slöjdnäringen ha framgång på allvar. Man bör då ta kontakt med andra näringsgrupper som har liknande problem och intressen.
Det är viktigt att påverka och tydliggöra för politiker och andra makthavare om orsakerna till slöjdnäringens svårigheter. Även slöjdare och konsthantverkare bör göras delaktiga för att skapa öppna dialoger och debatter. Det är också viktigt att påvisa möjligheter och allt det positiva som slöjdnäringen kan ge samhället. Att med förbättrade skattevillkor får positiva samhällsförändringar och kan lyfta fram; ”…hemslöjdens betydelse för hållbar utveckling och sysselsättning.”
Vissa initiativ bör man inledningsvis ta. Som exempel vore det intressant att studera vidare och konkret titta på hur t ex en svensk slöjdares möjligheter skulle förändras med t ex ett Österrikiskt skattesystem. Man kan även utreda vidare skattesystemets utformning och påverkan i andra EU-länder. Även här kan det vara till hjälp att ta viss extern hjälp. Man kan också ta kontakt med t ex handelhögskolor som kan vara intresserade av att göra mer vetenskapliga undersökningar.
Verksamhetsmålen med näringsinriktning är otydliga.
För att nå framgång i ”näringsfrågor”, att insatser och effekter ska bli bra, är det viktigt att konsulentverksamheten och ”hemslöjdsrörelsen” i övrigt arbetar gemensamt med en långsiktig strategi – mot ett tydligt mål. Verksamhetsmålet från NHF är otydligt idag.
Definiera, diskutera, tydliggör och var överens om målet. Vad menar vi med; ”Målet är att lyfta fram hemslöjdens betydelse för hållbar utveckling och sysselsättning”. Minst lika viktigt är att diskussionen också innehåller en planering om hur målen ska nås. Det kan vara viktigt med någon slags processledning och logisk kartritning.
Konsulentrollen är mångskiftande
Jag uppfattar hemslöjdskonsulentverksamheten som lite obestämd.
Konsulenterna har många olika uppgifter och det är lätt att kortsiktiga uppgifter för förtur på bekostnad av att arbeta mot långsiktiga mål. Därför tror jag det är viktigt att renodla eller förtydliga konsulentrollen. Diskutera och ta ställning till hur man ska arbeta långsiktigt för att ”hemslöjden skall leva vidare både som kulturyttring och som näringsgren”.
Det är min uppfattning att konsulenterna bör ges möjlighet att arbeta mer med näringsfrågorna och i högre grad än i dag se näringsslöjdarna som en primär målgrupp.
Ett sätt att frigöra tid och resurser för hemslöjdkonsulterna kan vara att samverka mer med yrkesverksamma slöjdare. Då med respekt för att deras ”tid är pengar”. Slöjdarna kan genom sina kurser och föremål bli vidareförmedlare och hjälpa till att jobba för några av konsulenternas mål, som att ”väcka intresse för, främja och förmedla kunskap om hemslöjd”. Genom stöd till näringsslöjdare sprids alltså slöjden - ett av målen med konsulentverksamheten. Resurser från konsulentverksamheten frigörs samtidigt som förutsättningar för slöjdarnas företag ökar.
Det fortsatta arbetet
Det är tydligt att det finns mycket att göra. Jag tror dock det är viktigt att inte bara rusa iväg och sätta igång olika projekt. Om slöjden ska ha en framgång som näring är det viktigt att man tar det på allvar och arbetar med en långsiktig strategi. Det krävs att man utreder och diskuterar för att få underlag på vilka sätt man bör gå vidare för att nå varaktiga resultat. Jag hoppas att denna rapport kan vara ett konstruktivt underlag och ett litet bidrag till det fortsatta arbetet.
Som jag tidigare nämnt tror jag att samverkan med övriga samhällssektorer och t ex kommuner av stor vikt.
Det är viktigt med en levande diskussion och öppen debatt med slöjdarna. Det är de som står verkligheten närmast och har idéer och förslag. Man bör se till att det skapas forum för dessa möten mellan slöjdare och konsulentverksamhet.
Man bör diskutera en vidare samverkan med konsthantverkare i näringsfrågor.
BILAGA
Utdrag ur olika näringsundersökningar:
Slöjdnäringen i Norrbottens län” 1976:
”För att slöjdverksamheten i länet skall kunna leva vidare måste anpassade utbildningsmöjligheter och stödåtgärder ges”
”För att hjälpa slöjdarna med råvaruanskaffningen startades under slutet av 1960-talet två råvarucentraler i länet…”
”Genom det relativt stora antalet nyetableringar och näringens struktur med övervägande en-mansföretag, är behovet av rådgivning inom alla områden enormt stort och kan sannolikt inte fyllas inom ramen för nu tillgängliga konsulentresurser.”
”För att påverka utvecklingen i önskvärd riktning erfordras insatser av övergripande karaktär som exempelvis resurser till trycksaksproduktion och samordnat mässdeltagande. Sådana kostnader finns inte ekonomiskt utrymme att belasta produktions- marknadsleden med men är viktiga för att åstadkomma förbättrad avsättning. En regional, etablerad marknadsbearbetning för att finna långsiktig avsättning för en ökad slöjdproduktion.”
”Projekt Hantverk”:
”Projekt Hantverk vill vidare föreslå;
• att slöjdrarresurserna i varje län systematiskt inventeras. Samarbete med kommunerna.
• att ett offensivt marknadsföringsprogram för hemslöjdsföreningarna utarbetas.
• att kommissionsförfarande införs i större grad
• att engrosshandeln ges ny form som sänker priserna
• att SHR-föreningarna skall kunna köpa och handla i full konkurrens
• att vissa skattefrågor tas upp med myndigheterna för översyn och klarläggande
• att skrift utarbetas om fördelar och nackdelar med att ha slöjdandet som egen rörelse”
”Slöjdarna är hemslöjdsrörelsens upphov och huvudman. Detta förhållande kan inte nog understrykas men har hamnat i skymundan inom hemslöjdsrörelsens verksamhet.”
”Konsulenten slits mellan ett stort antal skiftande uppgifter för vilka de känner förpliktelsen att till varje pris vara inblandade i. Verksamheten hinner aldrig fördjupa sig i sin huvuduppgift - den konsulterande verksamheten.
De tillfälliga eller kortsiktiga inhoppen får förtur och de långsiktiga kommer i bakgrunden eller ställs helt på obestämd framtid.”
”Permanenta utställningslokaler för rullande utställningar av slöjdalster i de större städerna bör studeras.”
”Export: Intresse för hemslöjdsvaror är stort från andra länder. ……..Satsning på utlandet kostar dock dryga slantar. Slöjdarna som producenter är små enheter men många. En samordning måste därför ske så att rimliga lönsamhetskrav kan uppfyllas.”
”Slöjdarna är en betydande yrkesgrupp för vilka utövandet har en såväl ekonomisk som social betydelse. Var och en har ingen möjlighet att göra något som åstadkommer verkningsfulla insatser. En koordination på länsplanet och riksplanet behövs.”
”Slöjdarna är upphovet till hemslöjdsrörelsen. Genom sina produkter svarar de för hemslöjdens fortlevnad. Särskilda insatser från myndigheternas sida äro väl motiverade för att främja deras verksamhet”
”En utredning om…svenska slöjdares situation på arbetsmarknaden” 1981-82
”Den första förutsättningen är att slöjdaren har någonstans att bedriva sin verksamhet……Ett kommunalt slöjdhotell med tillgång till maskiner och redskap, där framför allt nyetablerade slöjdare kunde hyra in sig, kunde vara en väg. Andra kommunala insatser kunde t ex vara tillskapandet av en personell resurs för samordning av råvaruförsörjning, emballage, transporter, bokföring, och marknadsföring. Ett serviceorgan som avlastar slöjdaren från mångsyssleri och därmed ger slöjdaren mer tid för det som han/hon är bäst på. Inte minst viktigt är att de erfarenheter som grossister och detaljister har beträffande efterfrågan på olika produkter kommer producenten till del.”
”Rapport Projekt hemslöjd - sysselsättning” 1986
”Behovet av ändamålsenliga lokaler och tillfredställande redskaps-, verktygs- och maskinutrustning är stort bland de slöjdare som besvarat slöjdenkäten. Det är angeläget att kommunerna medverkar till att slöjdarna får lämpliga lokaler för sin slöjdverksamhet…”
”Behovet av utbildning i ekonomi är stort bland både ”nya” och ”gamla” slöjdare. En till slöjdarnas verksamhet anpassad utbildning i ekonomi är mycket angelägen och bör kunna anordnas lokalt…”
”Enligt svaren på slöjdenkäten anser sig 30 % ha behov av utbildning i formgivning…”
”Den grund- eller vidareutbildning som många slöjdare har behov av att skaffa sig kan vara förknippad med många praktiska och ekonomiska problem som i första hand drabbar hel- och deltidsslöjdarna. Som ”enmansföretagare” behöver de göra uppehåll i sin produktion med åtföljande inkomstbortfall…”
”För de som bor i glesbygd har det diskuterats att dels höja gränsen för skattefri inkomst från 5000 kr till exempelvis 20 000 kr och att dels utvidga bestämmelsen till att även omfatta fiske, hemslöjdstillverkning, tunnbrödsbakning mm. Svårigheterna med detta förslag har hittills bl a varit:
• att dra upp klara gränser för vad som exempelvis ska kunna räknas till hemslöjdstillverkning.
• att organisera och kontrollera utnyttjandet av denna skattefria inkomstgräns.”
”Önskemål har uttalats i olika sammanhang om att slöjdare ska ges möjlighet till samma skattefrihet som exempelvis gäller för icke yrkesmässig plockning av bär och svamp. Att införa en sådan skattereform enbart för slöjdare bör noga övervägas då andra grupper, exempelvis hantverkare och konsthantverkare befinner sig i liknande situationer. Att undersöka möjligheterna för en sådan reforms genomförande har inte kunnat rymmas inom detta projekt. Det innebär; att denna fråga bör utredas närmare av regeringen
Vidare det bland slöjdarna oklarheter kring mervärdes- och inkomstskatt. Många slöjdare vågar inte utveckla verksamheten av bl.a. denna anledning.
Det är därför angeläget; att nämnden för hemslöjdsfrågor medverkar till framtagande av en informationsbroschyr för slöjdare vilken på et enkelt sätt förklarar principerna för de olika skatter som gäller för det lilla slöjdföretaget.”
”Det är svårt att få tag i rått och torrt virke samt näver, björk- och granrot och 37 % av de svarande önskar köpa detta centralt…”
”När det gäller material till den mjuka slöjden önskar mjukslöjdarna att köpa materialet centralt…”
”Hemslöjd - kulturarbete, produktion, sysselsättning (sammanfattning) 1977
”Hemslöjdsverksamheten utgör ett väsentligt inslag i svenskt kulturliv. Slöjden har särskild betydelse genom att den utgår från lokala förutsättningar och ger möjligheter för i stort sett alla, oavsett ekonomiska, sociala och geografiska förhållanden, att med utgångspunkt i gamla kulturtraditioner producera med egna händer och forma sin miljö…”
”I socialt avseende har slöjden betydelse genom att den kan erbjuda meningsfull sysselsättning åt människor som av olika skäl har svårt att finna andra sysselsättningsalternativ…”
”Mångsidigheten i slöjden har blivit en allt mer betydelsefull faktor i takt med att mekanisering, sektorisering och datorisering har kommit att prägla stora delar av dagens arbetsliv. Slöjden förefaller att svara mot vissa grundläggande behov av skapande verksamhet som har betydelse för människors självkänsla och välbefinnande. Denna slöjdens i grunden kulturella betydelse har fått allt större vikt och förtjänar växande uppmärksamhet.
Hemslöjdsprodukterna har kommit att bli ett komplement - och i viss mån ett alternativ - till industriellt massframställda varor. Slöjdprodukten har en egen identitet. Slöjdprodukten har också i allmänhet genom produktionsformen ett socialt och kulturellt definierbart ursprung, vilket ger slöjdprodukten ett särskilt värde. Hemslöjden har bevarat en mångsidighet och ursprunglighet genom sin lokala förankring. Den är därigenom en inspirationskälla för annan skapande och konstnärlig verksamhet samt industriell formgivning och en motvikt till det kommersiella masskulturutbudet.”
”Hemslöjd och Konsthantverk i Värmland” 1981-84
”Hemslöjd och konsthantverk är en viktig verksamhet inte minst ur sysselsättningssynpunkt men många hantverkare lever i en besvärlig ekonomisk situation. Man har svårt at få ut rimlig ersättning för den verkliga arbetsinsatsen.
Det har visat sig att slöjdarna och konsthantverkarna har stort behov av att samverka och att få hjälp med marknadsföring och försäljning. Insatser för detta har gjorts på försök. En gemensam försäljning organiserades under en turistsäsong och den slog väl ut och en folder för gemensam marknadsföring har tagit emot positivt. En särskild utställning har tagits fram för att visa hemslöjds- och konsthantverksprodukter i funktionen som bra vardagsvaror.
I projektet har konstaterats att samhällets stöd och hjälp behövs på olika sätt för slöjdare/konsthantverkare även i fortsättningen. Förslag till åtgärder är bl.a hjälp med produktutveckling och marknadsföring, utbildningsinsatser, kvalitetsbedömning, liksom anskaffning av gemensamma lokaler för utställning och försäljning. ”Hantverkshus” bör på försök inrättas på strategiska platser.”
”En sammanhållande grupp för hemslöjdare/konsthantverkare bör inrättas inom länet som stöd för fortsatt utveckling inom området. Gruppen bör innehålla medlemmar ur respektive föreningar och bl.a. fungera som diskussionspart med hemslöjden och olika myndigheter. Länsstyrelsen bör ta initiativ till att en sådan grupp bildas…”
”Det behövs ett engagemang från kommunernas sida för att slöjdarna och hantverkarna skall lyckas i sina strävanden. En utveckling av dessa verksamheter bör ingå som ett naturligt led i kommunernas näringslivsarbete. Verksamheten bör ha stor betydelse för sysselsättningen i glesbygd och är en viktig tillgång när det gäller att utveckla turismen. Enskilda hantverkare, föreningar och grupper behöver stöd i sin fortsatta verksamhet när det gäller anskaffning av lokaler, lokal marknadsföring och försäljning av produkter.”
”För att bevara kunskapen och att föra kulturarvet vidare bör möjlighet att inrätta lärlingsverksamhet undersökas. På detta sätt kan också sysselsättningstillfällen skapas och ungdomar få meningsfulla arbeten.”
”Hemslöjdens ställning och möjligheter i ett regionalt utvecklings- och näringsperspektiv.” 1998
”Grossistverksamhet och länens hemslöjdsbutiker tycks ha mindre betydelse. Detta tydliggör ett av de problem som kund befaras föreligga redan i undersökningens inledande fas. De renodlade hemslöjdsbutikerna har efter hand lagts ned och idag återstår endast ett tjugotal. Detta tycks vara ett reellt problem för slöjdarna….”
”Ett intressant tillskott till informationen om distributionsvägar kommer från Skåne. Genom bland annat projektet ”Redig skånsk slöjd” tycks kontaktnätet ha vidgats markant. Detta projekt bygger på att besökare lättare skall hitta till slöjdarna på egen hand, något som säkert underlättats av de korta avstånden i Skåne.”
”Sätten att verka i kooperativ är många med det vanligaste tycks vara s.k. försäljningskooperativ. Detta innebär vanligtvis att en ekonomisk förening sköter försäljningen medan medlemmarna förblir enskilda näringsidkare. I Arafos är detta samarbete mer långtgående med gemensamma lokaler och marknadsföring, men produkterna står de enskilda medlemmarna för. Fördelarna med kooperativ är uppenbara: delade kostnader för försäljning. Emellertid är det generella intrycket inte entydigt positivt bland slöjdarna. Att stå i butik tar tid från produktionen och kooperativets överlevnad beror helt på om medlemmarna kan enas om verksamhetsinriktningen.”
”Slöjden och Sverigebilden”
Vi har tidigare nämnt att det finns kopplingar mellan turism och slöjden. Detta är förvisso sant men den stora frågan är hur denna koppling kan användas på ett effektivare sätt för att skapa ytterligare mervärde åt både slöjden och turismen. För slöjden innebär besök, både inhemska och utländska en möjlighet till avsättning för produktionen. Enligt de svarande i enkäten är just besöken den enskilt viktigaste försäljningskanalen. För att dessa möten skall äga rum krävs information och en produkt / upplevelse som är tillräckligt mycket värd för att besökare skall avvika från de upptrampade allfarvägarna. Just informationen kan var en av de områden där staten har en roll att fylla, i synnerhet med tanke på att staten redan är engagerad på turismområdet i form av Statens Turistråd.”
”Vid en förfrågan till konsulenterna visade sig samtliga svara ”ja” på frågan om man ansåg sig behöva högre kompetens i företagarfrågor. Svaren varierade dock från konsulenter som vill ha en egen kompetens till andra som ansåg att de själva inte var lämpade för uppgiften men att de ville vara orienterade om andra aktörer som kunde hjälpa.”
”Företagarkompetens är alltså något som inte betonas tillräckligt i den nuvarande strukturen. Att förstärka nätverket mellan hemslöjdskonsulenterna och de regionala organisationerna för näringslivskompetens skulle kunna vara den mest effektiva lösningen. Det viktiga är inte vem som ger det stöd som slöjdföretagarna behöver utan att informationen är kopplad till hemslöjdens specifika förutsättningar, bland annat som bisyssla.”
”Hemslöjdens produktion är traditionell i både materialval och metoder. Detta kan i ett företagsekonomiskt perspektiv ses som en ”ineffektiv produktion” på grund av höga kostnader. Men vad består då dessa kostnader av? Merparten utgörs av slöjdarens tid medan material oftast är en liten del av slutproduktens kostnader och ibland faktiskt gratis. Häri delar hemslöjden samma problem som delar av tjänstesektorn i det att arbete beskattas relativt hårt. Likheten är slående vad gäller kostnadsstruktur när man betänker att nästan all kostnad för produkterna är arbetstid. Eftersom slöjden producerar bruksartiklar blir konkurrensen lätt övermäktig från produkter med samma funktion men som är producerade på ett effektivare sätt. Frågan om beskattning av arbete är alltför omfattande för att behandlas i denna rapport men det ovan förda resonemanget ger en indikation på var ett av de grundläggande problemen ligger. ”
”Det behövs uppenbarligen effektivare kanaler på försäljningssidan. Idag sker försäljningen ofta lite ”amatörmässigt” utan att man har möjlighet att dra nytta av professionella kunskaper och analyser på området.”
”Kunskaper och stöd vad gäller olika tekniker tycks fungera bra i den nuvarande strukturen kring slöjdarna. Att förstärka nätverket och samarbete mellan hemslöjdskonsulenterna och de regionala organisationerna för näringskompetens skulle kunna vara en lösning. I detta sammanhang är det viktigt att betona att kunskaperna om företagande måste vara kopplade till hemslöjden specifika förutsättningar.”
Jag har även läst ”slöjd i centrum” Nordiskt Seminarium 27 sept 2005. Den innehåller några synpunkter som har med näringen att göra:
Ett par utdrag:
”Vibeke Mohr (ordförande i Norges Husflidslag och direktör på Telemark Folkemuseum) menar att för att hålla den lokala hemslöjden levande ska de satsa på de 160 yrkesslöjdarna. Styrkan ligger i det lokala.”
”Jerry Hellström, inredningsarkitekt och grundare av Designtorget, diskuterade slöjdprodukten och ekonomin bakom den i sina föredrag. Jerry Hellström menade att det är lika viktigt att lyckas sälja det man gör som att göra det, och att det gäller att hitta vägar att nå ut med sina produkter. Att då vara tydlig i presentationen av produkten och att tala om hur den är gjord, i vilket material och vilket användningsområde den har betonade han som viktigt.
• Men se också till att berätta något om dig själv som upphovsmakare; visa att du själv har respekt inför det du gör, sade Jerry Hellström.
Han pekade på tre viktiga saker för att sälja sin produkt; att signera och numrera den, att ge den en bra förpackning och att våga ta betalt för produkten.”
”Andreas Nobel (inredningsarkitekt i gruppen Uglycute) pratade också slöjdekonomi, och efterlyste ett annat slöjdideal. Genom en pågående pendelrörelse – från den akademiserade och designade funkismentaliteten till det materiella – menar han att den kärvare materiella slöjden kommer att bli mycket mer framgångsrik i framtiden. Hans svar på frågan om hur slöjden ska bli mer näringsinriktad var att reducera antalet arbetstimmar för att få ner priset, samt att sluta jämföra med maskiner.
• Maskiner ger föremål perfekt yta, tävla inte med det! Halvera antalet hammarslag, skär ner på jobbet. Se till att göra ett föremål som den mänskliga handen kan göra bättre än maskinen. Ta fram det kärva i slöjden var också hans uppmaning.”