EN SLÖJDVERKSTADS SISTA SUCK



Det verkar som om jag fick 20 år med träklyvande, täljande, bokskrivande och kurser vid verkstan på Kviberg. Och gott umgänge och kalas med musikanter i lantlig miljö runt lägereld fast det bara är 10 minuter med spårvagnen till Göteborgs centrum. Som en täljande tös från troligen den sista skolkursen utanför verkstan sa för ett par veckor sedan – ” Det är ju som om man är mitt ute på landet fast man är nästan mitt inne i stan”.

Den sista oktober ska jag, om inget under sker, vara väck med mina verktyg, täljhästar, vippsvarvar och alla andra grejer. Verkstan ska rivas till förmån för parkering och tennishall. Jag och många med mig begriper inte att det inte det finns plats för hantverk också. Närmaste granne är 20-30 fotbollsplaner. Hantverksbyn skulle inte ta mer plats än en fjärdedels fotbollsplan. Och nästan alla fotbollsplaner står tomma utom några dagar sommaren som Gothia Cup pågår. Fastighetskontoret skriver;”Göteborgs kommun avser att använda markområdet, den sk hantverksbyn, där tälten är placerade för annat ändamål. I området planeras för verksamhet med bl.a. inriktning mot idrott, friskvård, fritidsaktiviteter, rehabilitering samt kultur". Det är ju just sånt jag gjort. Jag har haft kurser för arbetslösa, kriminalvård, rehab, folkhögskolor, slöjdlärare, vanligt folk och barn från många skolor. Och det handlar om kultur. Och jag har velat utveckla det till något mer.

När det gamla regementsområdet nyss hade öppnats för vanligt folk pratades det om att det skulle bli blandade verksamheter på området och att detaljplanen skulle vara klar om ett par år. Det skulle också finnas hantverk. Jag och en representant från kommunens fastighetsbolag gick och drömde om en hel boulevard med olika hantverkare. Det låter kanske utopiskt, men varför inte? Mer crazy har hänt i stan. Som pariserhjul vid operan eller att göra ett casino av ungdomens hus.

På den tiden fanns en hel del lämpliga byggnader på området men de revs en efter en. Och nu är det dags för hantverksbyn som ville bli något mer. Man får glädjas åt de år som varit.

Allt började med att jag sommaren -94 cyklade in i det nyss nedlagda regementet. Efter bara hundra meter hittade vad jag sökte men knappast förväntade mig. Jag skulle börja med ”green woodwork” på allvar och behövde en plats där jag kunde jobba utomhus. Jag fann något liknande en indianby fast med militärtält av trä där man övat krig. Dörrar var borta och fönster krossade. ”Ta husen och flytta dem dit du vill” fick jag veta men jag tyckte de stod bra där de var och så blev det fred och en massa slöjd på det gamla regementet.

Jag kan minnas kurserna med de från kriminalanstalten. Tuffa grabbar som trängdes i och utanför verkstan. De gjorde var sin pall av prima askstammar som klyvdes. De täljdes och sitsar flätades. När jag inte fick tag på sitssnören flätades de av egenskördad säv. En som verkade vara den mest hårdkokta i en av kurserna sa när ingen annan hörde ”När vi kom undrade jag vad detta var för påhitt (han hade inga goda erfarenheter av tidigare fängelseaktiviteter)….men nu när jag ser att det blir nåt längtar jag ut för att fläta sitsen”. Under en annan kurs ville någon som tydligen var mästare i att få upp lås absolut lära sig göra rönnpipor. ” Nu kan jag visa grabben nåt” sa han sen stolt. Ett par kom tillbaka sen de muckat och ville göra fler pallar. En annan kom tillbaka och berättade att han fått utlopp för sin kreativitet genom att tillverka rökdon på någon ö i Västindien. Slöjd kan göra underverk, ibland behövs inte mer än en rönnpipa. Man får självkänsla, mår och gör något gott av sin kreativitet. Det är inte konstigt. Händerna är till för att skapa. Det sitter säkert fortfarande i generna. Och kurserna jag har haft för arbetslösa invandrare visar att hantverk och träskärande är ett utmärkt sätt att hitta gemenskap, respekt och byta erfarenheter fast man kommer från olika kulturer.

Jag åker också ut och slöjdar med barn på skolor, kulturhus, museum, bibliotek och sjukhus. Det är gott att höra sju-åttaåringar utropa ”jag kan, jag kan”, att ”det här var den bästa dagen i skolan – någonsin” eller när de artigt och lite blygt kommer och tackar för att jag kom. Och att se sjuka barn på sjukhusets lekterapi för en stund glömma det jobbiga.Sånt gör att jag envisas med slöjden !

Jag trivs förstås också bra med att producera i verkstan. Att jag började var bland annat fö att jag ville ge medborgarna handgjorda kvalitétsstolar från lokala träd istället för slit och släng, massproducerat och importerat från långtbortistan. Alltså handla lokalt och tänka globalt. Låta folk köpa eller göra sin egen stol som de inte ville slänga.Ville lära mig handverktygen och hantverket från grunden och lära mig det nyfällda virkets egenskaper. Och att kunna jobba utan elverktyg.Klöv ut allt virke från färska stammar, svarvade allt med en pinndriven svarv och borrade allt med borrsvängen.

Det var när en kyrka beställde 92 stolar som jag efter viss tvekan köpte en gammal bandsåg, svarv och liten pelarborr. En investering på sådär 1500 kr. Men det finns ingen anledning att använda dem under kurserna. Det är lättare att lära utan maskiner och inget att sträva efter om man inte måste spara tid. Slöjd i färskt trä har gamla anor, är enkelt och lätt att lära och kan göras med enkla verktyg nästan var som helst. Mer klimatsmartare och eko kan det inte bli.

Green Woodwork kallas det också. Intresset växer både utomlands och i Sverige finns idag många skickliga slöjdare. Svensk slöjd ses ofta med respekt från utlandet och kanske lite exotiskt och skulle gott kunna bli en besöksnäring med kurser och försäljning.Okej, ibland var det lite väl primitivt. Men hyran har varit fantastiskt billig och jag har mått som en prins fast det ibland har varit väl friskt även inomhus. Så stort tack för alla år kommunen! Men jag tycker ändå ni är helt fel ute. I alla år har jag velat utveckla, renovera och bygga ut för att fler än jag ska kunna hålla kurser. Fler verkstäder och hantverkare, besökare och aktiva. Platsen är liten men perfekt för en hantverksby med min enkla verkstad, lite upprustad plus lite nytt. Ni menar att ni vill ha en hantverksby på området och har utlovat plats i en undanskymd, kuperad skogsbacke utan att planhandläggaren diskuterat med eller ens besökt mig. Och visst det är bättre än inget, men det kostar att bygga nytt. Varför är parkering och tennis viktigare än slöjd och hantverk? Det tog nästan tjugo år att få fram en detaljplan. Och nu är det, om jag förstår det rätt, jag som stoppar upp den genom min överklagan. Men jag kan inte säga att jag har värst dåligt samvete.

Översiktsplanen vill att det i området…:….”finns utrymme för ett brett utbud som kan passa den befolkning med olika etnisk bakgrund som finns i östra Göteborg. Idrotts- och rekreationsparken blir en arena för möten mellan människor från olika stadsdelar, kulturer och åldersgrupper”.Hur kan det kallas brett utbud om man i stort sett bara bygger för idrott? Och skolor förstås. Men hur kul blir det för kidsen? Skulle de inte också kunna må bra av lite hantverk och kultur? Det hjälpte inte att stadsdelsnämnden tyckte hantverksbyn var en mycket viktig verksamhet för bland annat skolorna på området. Inte heller en mängd skrivelser från skolor och andra. Eller att VG-regionens Kulturnämnd såg det som en : ”helt kulturpolititiskt relevant satsning”. Nu ska man inte dra hela kommunen över en kam. Det finns rakryggade politiker.

I byggnadsnämnden yrkade Miljöpartiet att hantverksbyn borde utvecklas istället för avvecklas. Och Moderaterna och Folkpartiet menade att det är viktigt att sådana här omtyckta verksamheter med små medel får möjlighet att finnas på området efter det gjorts om. Ännu underligare blir det då jag precis fått veta att kommunen tagit beslut på att öppna upp för mer blandning i området. Bland annat ska mer kultur vara en viktig del. Då får man hoppas det blir lite bättre, kanske någon dialog mellan kulturföretag och kommun och deras tjänstemän på fastighetskontoret. Hur som helst. Efter byggnadsnämndens beslut nyttjade jag min rätt att överklaga. Just nu ligger det hos Mark och Miljödomstolen. Sen blev det en del underliga turer.

Jag blev kallad på möte hos Fastighetskontoret. När jag frågar vad mötet handlar om sträcker de fram min överklagan och vill att jag ska dra tillbaka den. Vilket jag inte gjorde. Och i hyresnämnden i mitten av september ljuger deras jurist och menar att jag inte blivit erbjuden mark i områdets skog. Att det finns utlovad mark står klart och tydligt i Länsstyrelses dom: ”Området där hantverksbyn nu är belägen föreslås tas i anspråk för en tennishall. Hantverksbyn föreslås flyttas till ett läge inom den s.k. föreningsbyn. Illustrationskartan har kompletterats förslag till placering. En förutsättning för detta läge är dock att fyrverkerifabriken har lämnat området. Hantverksbyn kan ligga kvar på befintlig plats till det blir aktuellt att bygga ut tennishallen. Om fyrverkerifabrikens verksamhet fortfarande pågår när det blir aktuellt att flytta hantverksbyn, finns möjlighet till en tillfällig placering av hantverksbyn öster om omklädningbyggnad. I genomförande beskrivningen uttalar kommunen att det pågår utredning berörande möjlighet att finna en ersättningspalts för fyrverkerifabrikens verksamhet samt att kommunen har ambitionen att hitta en ny plats inom planområdet för hantverksbyn. Domen kom runt den 1 oktober och den 31:a oktober ska allt vara borta. Så nu sliter jag håret jag har kvar.

Ska jag slänga och sälja rubbet och göra nåt helt nytt, eller kanske en flytt. Har du förslag på verkstad – eller nåt annat intressant – så hör av dig !