KULTUREN PÅ KVIBERGS PARK



Det har varit många turer om min slöjdverkstad men nu tycks den sista stocken kluvits. Sista oktober ska det vara avflyttat för rivning. Inget konstigt med det kan man tycka. Om det inte varit för att Göteborg stad vill att Kvibergsområdet ska bli ett område för alla och är en av Sveriges mest variationsrika mötesplats när det gäller idrott, hälsa, utbildning och kultur. Här finns jättemycket idrott, flera skolor och många hälsosamma, de har åtminstone träningsoveraller. Men det där med kultur lyser i stort sett med sin frånvaro. Jag har haft slöjdverkstad på Kvibergsområdet sedan 1994. Det var i stort sett den enda kulturverksamheten på området. Och jag lovar, det finns inte mycket mer nu. Vill kommunen stoltsera över Kviberg som en betydande plats för kultur bör de nog ompröva sin taktik och få med såna som stadsplanerare, fastighetskontor och Göteborgs fastighetsbolag med på tåget. Kanske kan man lära lite av min historia. Jag ville utveckla slöjdverkstan till en Hantverksby för fler kurser, hantverkare och aktiviteter. Västra Götalandsregionens Kulturnämnd tyckte det var "en helt kulturpolitiskt relevant satsning med mångfald, barn och unga , kultur och näring i fokus och med regionala och internationella anspråk". Ungefär såhär var visionen.


En förstudie gjordes. Skolor, bostadsbolag, IOFF, stadsdelsnämnd, alla var positiva men i Göteborg hittade jag ingen som kunde lotsa det vidare. Jag lurades lite, alla var inte entusiastiska. Inte stadsplaneraren. Hon var redan från början bestämd, fast hon aldrig kom och hälsade på. Hantverkstan eller om det nu skulle bli en Hantverksby skulle väck eller upp i skogen. Så efter två årtionden blir det nej i byggnadsnämnden.

En uppmuntran var dock att Miljöpartiet i byggnadsnämnden tyckte att hantverksstan borde utvecklas istället för avvecklas. Moderater och Folkpartister ansåg att man bör se till att sådana här omtyckta verksamheter med mindre ekonomiska resurser får vara kvar på området.

Jag överklagade och strax kallade Fastighetskontoret till möte. När jag undrade vad mötet handlade om var snart budskapet tydligt. Man hade kallat in fem personer från kontoret. En av dem skjuter fram min överklagan över bordet och uppmanar mig att dra tillbaka den. Jag trodde nästan jag var med i en film. Där har man ju sett hur det kan gå till i ljusskygga sammanhang, men det är tydligen så det går till även på Göteborgs fastighetskontor. Jag stod på mig. Hur svårt borde det vara att en typ ett straffområde av Kvibergs över 20 fotbollsplaner skulle få stryka på foten för en Hantverksby. När de flesta bara används under Gothia Cup. Om man nu vill ha kultur på området alltså? Och när nu Kviberg ska bli ett område för alla? Där verkstan ligger var det först mycket viktigt med en parkeringsplats. Senare var det tydligen mer angeläget med tennishall. På den sista ritningsversionen verkar det som om hantverksbyn mycket väl skulle få plats. Och det tycks som om träden trots allt ska få vara kvar men inte hantverket. Skönt för träden i alla fall.

Överklagan avslogs förstås. Men med en viktig motivering,; Kommunens uttalade ambition att hitta annan plat